I går kväll när jag lagt mig låg jag bara och log stort. Nu tror jag inte att jag misstar mig på de här puffarna inifrån. Som kittlingar, som inte påminner om någonting annat. Jag kunde inte låta bli att skratta högt, det är en sådan fantastisk känsla.
Lilla pyret sägs för övrigt mäta 16 centimeter i utsträckt tillstånd. Inte konstigt att det putar!
7 kommentarer:
Visst är det otroligt! Jag är fortfarande lika fascinerad...
Jag vet! Jag bara väntar pa varje liten puff! Sedan ler jag stort och folk undrar vad som star pa... ;)
Visst är det härligt. Man känner verkligen att det är en bebis där inne. Ibland kunde det vara ganska livligt minns jag. När jag var gravid med min son och tänkte bada i havet som ännu inte var så varmt började han sparka vilt när vattnet kom i kontakt med magen men slutade så fort jag gick upp
Jag vill också känna! :)
Tänk hur det kommer puta när lilla människan närmar sig 50 cm... :)
tänk att man kan gå runt med 50 cm bebis i magen!
va fint :)
kram becky
Thérèse, jag kan känna rörelser när jag är och simmar, så det kanske är något med vattnet?
Johanna och Frida; Jag har svårt att föreställa mig det... En halv meter bebis?
Becky; Ja, det är mysigt!
Skicka en kommentar