När vi var i Tokyo gick vi in på en designershop i närheten av chica Omote Sando, där de hade en del exotiska grejer, som skandinaviska förkläden i juteväv, men också en retroprylar som fick samtliga besökare att nostalgisucka i exstas.Jag hittade de här glasögonen. Minns ni dem? När jag var liten fick man dem med seriemagasin, eller innan en film, eller på nöjesfält. Vissa teveprogram skulle också ses med 3D-glasögon. Och givetvis gjorde jag detta. Tittade envist på surrealistiska, nonfigurativa bilder för att se figurer, eller stirrade mig blind på bioduken för att uppleva 3D-effekten.
Men aldrig, aldrig, lyckades jag se någonting. Men jag trodde alltid att alla andra såg massa häftigt, så jag sade ingenting.
Sedan intygade jag mig själv om att det här är världens största lurendrejeri, och att ingen såg någonting. Men nu frågar jag mig om det inte är så att det här är bundet till min närsynthet och astigmatism? Precis som att jag aldrig lyckas se någonting hos optikern heller, när jag provar ut glasögon. Men jag kör envist med samma taktik: När optikern frågar vilken av två linjer/cirklar/prickar som ser skarpast/störst/regelbundnast ut så säger jag tvärsäkert vänster/höger/mitten. Precis som att jag alltid gissar bokstäverna på bokstavstavlan. Ärligt talat, utan mina glasögon känner jag inte igen min man på morgnarna, då är det ganska mycket begärt att jag ska kunna läsa minimala bokstäver på flera meters avstånd.
Det är möjligtvis en förklaring till mina nederlag med 3D-glasögonen. Eller vad tror ni? Är det någon som har fått dem att funka?
8 kommentarer:
Jag minns att min lillebror och jag hade något dinousarieprogram på datorn där man skulle använda de där fula 3D-glasögonen. Har ett svagt minne av att man kunde se dinousarien nästan gå ut ur bilden en gång. Men... jag vet inte om det är något jag inbillat mig. Min största erfarenhet är att glasögonen är värdelösa.
Oh, där ser man; en 3D-upplevelse!
Det är frustrerande det där att inte se någonting som man tror att man ska kunna se!
Ha ha minns dom där men dom finns faktiskt fortfarande. Min dotter har en bok med djur som man ska kika på i såna och lite funkar det tycker jag. När jag för några år sen var på 3D-bio på Liseberg fick publiken såna och där kom fiskar och grejer ut ur bioduken. Jag har inget synfel så jag vet inte om det har betydelse. Kan du se såna här märkliga 3D figurer som var populärt ett tag på 90-talet. Man skulle se en bild som liksom kom ut ovanför själv bilden om du förstår. Brukade finnas i tidningarna på 90-talet. Min man (eller ex-man , vi vet inte riktigt hur vi ska ha det nu...) såg aldrig någonting men jag lyckades oftast.
Thérèse, jag vet precis vilka bilder du menar! Och jag såg aldrig någonting, trots hård koncentration. :(
Sara, jag kan trösta dig med att du inte har missat särskilt mycket...
Johanna; jag hoppas det. Jag hade nästan hoppats att det var en bluff... ;)
Ett måste för att det ska funka är att man har samsyn. Dvs hjärnan tar samtidigt emot information från både höger och vänster öga, och omvandlar det till ett synintryck. Om man tex skelat som barn, så har man ibland inte samsyn. Då tar hjärnan bara emot intryck från ett öga i taget. Det är ganska vanligt. Hälsningar från Optikern. www.brillor.blogg.se
Oj, här kanske jag inte skulle avslöjat mitt fusk på synkontrollerna (även om jag tror att min optiker sedan länge genomskådat mig). ;)
Intressant, det är säkert så, att jag saknar samsyn.
Har för mig att jag har hört det någon gång, nu när du säger det.
Skicka en kommentar