Vi är bjudna på middag i kväll, hos en finländska som jag bara har träffat ett par gånger. Det blir mycket folk, och jag våndas givetvis över den eviga frågan: Vad ska jag sätta på mig? Och kommer fram till det ständiga svaret: Jag har ingenting att sätta på mig.
Det är ju så att man vill inte vara för uppklädd. Men man vill ju definitivt inte vara för nedklädd. Och när man inte har en aning om vad det är för folk så är det svårt.
Hur som helst så har jag klämt in mig i ett par smala byxor, ett svart linne och en tunn tunika med psykedeliskt mönster. Och snygga mockapumps, som uppväger det psykedeliska i tunikan om det bara är människor i pennkjol och knytblus. Tunikan är också ganska fiffig eftersom det innebär att jag kan lämna knappen i byxorna oknäppt utan att det syns.
Annars har jag en tendens att - inget jag rekommenderar - alltid komma på att måla naglarna alldeles innan vi ska gå. Vilket innebär att jag får sitta och vifta och blåsa i bilen, och anländer till soiréerna med avtryck av alla möjliga saker i nagellacket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar