Jag har tillbringat dagen i soffan med naturgodis, kaffe och en så kallad chicklit-tegelsten. Och jag läser ungefär var tredje sida, intrigen hajar man utan större uppmärksamhet eller ansträngning och obehagsryser av alla adjektivtyngda beskrivningar i stil med " Hon tog av sig sina Sass&Bidejeans, skakade på det långa, kopparröda håret och stängde, nej förlåt, slöt, sina gröna, glittrande ögon med guldstänk i". Heta sexscener och ändlösa dialoger på fina restauranter... Ibland läser jag sådana här böcker, för att sedan ta upp samma bok vid ett senare tillfälle då jag behöver litteratur i lightform... Och jag kommer inte ens ihåg att jag läst den; så lite spår lämnar de hos mig.
Och jag kan känna mig lite tom och otillfredställd efteråt (precis som efter för mycket naturgodis), det är ju ingen verklig läsupplevelse... Men ni vet, ibland behöver man lite sådant. Fast jag gillar inte beteckningen chicklit - som att chicks inte läser annat, och att djupare litteratur bara är för riktiga män eller trista poetissor med universitetskarriär.
Hur som helst, det skulle förvåna mig om jag orkar läsa ut den här överhuvudtaget. Det finns bra chicklit, och det finns dålig: Den här var urtrist.
5 kommentarer:
Jag håller med, ibland behöver man läsa lite chicklit för att få sluta att tänka. Jag gillar att kunna förutse vad som kommer att hända! :)
Marie: Ja, ibland så... Så kan man tänka på annat!
Har läst några såna men visst är det konstigt/fantastiskt att man inte ens märker att man läst dem förut, då är de ju tragiskt nog bara ett tidsfördriv i brist på annat att läsa eller göra. Jag tror jag blev lite kräsen när jag tvingades läsa massa prisbelönta gubbar o gummor på universitetet på diverse språk och upptäckte att de allra flesta var helt fantastiska och inga man glömmer. Men ibland kan man ju behöva bara lite förströelse :)
Ja vi galna nordbor kan verkligen konsten att glädja oss åt grusig barmark och någon plusgrad. Precis som med böckerna beror det ju på vad man jämför med.
Trivs Vera med att bli (jag gissar) sönderpussad av mormor?
/Maria i Norrbotten
Det är ganska talande med böcker där man glömmer handlingen direkt efter att man lagt ifrån sig den.
Den enda "chicklit"författaren (gillar heller inte uttrycket) jag vet är bra är Marian Keyes. Mycket humor och lite allvar i en blandning.
Visst behöver man läsa lite mer lättlästa böcker ibland, på semestern eller på stranden kanske man inte orkar koncentrera sig på böcker à la Dostojevski...
/Anna S.
Maria: Ja, ibland när jag har mycket i huvudet vill jag bara ha lätt litteratur... men blir ofta besviken!
Anna: Nä, på stranden kryllar det inte av svåra ryska författare. ;)
Skicka en kommentar