Inte långt från Causeway Bay

Hong Kong i rusningstid. Jag står i en korsning och väntar. Och tänker vilken trygghet det är att ha en människa som man känner igen bland tusen åter tusen andra ansikten.
Je te connais par coeur, mitt franska favorituttryck: Jag känner dig med hjärtat, jag kan dig utantill. Jag känner igen dig på ditt sätt att gå, ditt rörelsemönster. Jag känner igen dig på kilometers avstånd.

Men mitt hjärta kan dig utantill så väl att det ser dig överallt. I en jacka som liknar din, i en profil, i ett mörkt hår som skymtar i folkmängden upplyst av neonljus. Någon som stulit ditt sätt att gå.
Förvillande.Förvirrande.

Märkligt också hur neonljus tycks dämpa ljuden av en stor stad som det är lätt att komma bort i. Att gå vilse i, och det får man inte när man har någon med ett uppmärksamt hjärta som väntar i en korsning.