Den 18 mars är helgdag i Ajaccio eftersom man firar la Madunuccia eller Notre Dame de la miséricorde, som är Ajaccios skyddshelgon. Legenden om la Madunuccia börjar den 18 mars 1656 när pesten härjade i Italien, och hade skördat enorma dödsoffer i Genua. Äldrerådet i Ajaccio bestämde att för evigt viga staden åt Madonnan, och därmed räddades den undan pesten... Varje år den 18 mars förnyas löftet, och det är allmän festdag när alla Ajacciobor tänder ljus i fönstren, och går i procession längs Cours Napoléon för att följa barfota biskopar, trumslagare, barn med dalmatinerballonger (den symboliken gick mig förbi) och en blomsterprydd Madunuccia till katedralen vid havet. Dessutom äter man crèpes på Place des Palmiers.
Intressant! Ser du skrivit att riter har något otäckt över sig, det är väl lite da vinci-koden-känsla över det. Jag blir dock ofta precis tvärtom, djupt rörd och imponerad att någon har en så stark tro - vilke tröst det måste vara att ha det.
Jag håller med dig Sara , på ett sätt tycker jag det är festligt och mysigt med likande festligheter jag upplevt i Spanien samtidigt som jag tycker alla katolska "riter" har något lite otäckt över sig...
5 kommentarer:
va mysigt, alla tillfällen för fest tycker jag är bra! men jag tycker det är lite läskigt med jesus på korset, det ser inte riktigt så skönt ut....
Marie: Ja, det âr festligt, fast alla katolska "riter" har någonting lite otäckt över sig....
Intressant!
Ser du skrivit att riter har något otäckt över sig, det är väl lite da vinci-koden-känsla över det. Jag blir dock ofta precis tvärtom, djupt rörd och imponerad att någon har en så stark tro - vilke tröst det måste vara att ha det.
Jag håller med dig Sara , på ett sätt tycker jag det är festligt och mysigt med likande festligheter jag upplevt i Spanien samtidigt som jag tycker alla katolska "riter" har något lite otäckt över sig...
Mia och Thérèse: Ja, kanske snarare någonting mystiskt, oförklarligt... Och som ger mig lite kalla kårar ibland.
Skicka en kommentar