Resandets oändliga olidlighet

Dagens enda kaffe... Tre hutlösa euro, och dessutom spillde jag ut hälften.

Jag och Véra försöker se coola ut efter brutalt uppvaknande och inga croissanter i Marseille

Oh la la, vilken resa!

Lördagskvällens manifestation i Ajaccio (molotovcocktails mot tårgasbomber, jag svär, vi sökte skydd på färjeterminalen undan brandrök och sirener) var ett fint preludium till en resa som inte ens inkluderade croissanter på flighten till marseille på grund av kraftig turbulens. Ni kan ju tänka er? Dessutom försov vi oss och höll på att missa planet. Bagagestrul i Marseille och en dag som känns oändlig... Men nu är vi framme. Framför brasan. Snön ligger vit utanför, Véra har precis, ehum, bajsat på fina vardagsrumsmattan, och det verkar som om pappas border collie har börjat... valla min bebis. Christ, jag behöver nog sova nu.