All tid jag förlorat genom att räkna linser, äta yoghurt med gaffel och stygn för stygn sy in mina byxor, allt eftersom de blev större och större.
4 kommentarer:
Anonym
sa...
Awww. Tuff tid du hade, men skönt att du är där du är idag. Kanske försvinner aldrig ärren, men du är starkare nu och jag tror att du kommer ha glädje av dina tunga erfarenheter en dag. Fight! Massa kramar!
Det var faktiskt inte förrän häromdan som jag insåg att jag i somras/höstas gick flera månader och på fullt allvar trodde att mina byxor blev större (töjde ut sig). Jag tvättade dem och tvättade dem för att de skulle återfå formen, som stretchbyxor brukar. Men icke.
I augusti gav jag upp och gick till Lindex barnavdelning och hittade jeans som satt perfekt...
Tack för att du delar med dig, även om det känns svårt.
Det är lätt att känna att man slösat bort tiden, att man inte tagit vara på den. Men tänk istället att det gjort dig till den du är idag. Det tog lång tid för mig att förlåta mig själv. Men jag försöker se framåt. Inte glömma tiden då jag liksom tryckte på pausknappen och förträngde allt som jag gjorde som inte var bra för mig, man blir bra på att ljuga för sig själv samtidigt som man är oerhört medveten om vad man gör. Du tittar på dig själv med ett annat perspektiv i det här inlägget, själva distansen till en del av dig själv som du vill stoppa, den destruktiva som inte vill att du ska må bra, kan vara ett sätt att hantera det på? Gillar din humor och ditt sätt att skriva. Önskar dig allt gott. Tack för att du skriver. /Anna
All tid jag förlorat genom att räkna linser, äta yoghurt med gaffel och stygn för stygn sy in mina byxor, allt eftersom de blev större och större.
4 kommentarer:
Awww. Tuff tid du hade, men skönt att du är där du är idag. Kanske försvinner aldrig ärren, men du är starkare nu och jag tror att du kommer ha glädje av dina tunga erfarenheter en dag. Fight! Massa kramar!
Det var faktiskt inte förrän häromdan som jag insåg att jag i somras/höstas gick flera månader och på fullt allvar trodde att mina byxor blev större (töjde ut sig). Jag tvättade dem och tvättade dem för att de skulle återfå formen, som stretchbyxor brukar. Men icke.
I augusti gav jag upp och gick till Lindex barnavdelning och hittade jeans som satt perfekt...
Tack för att du delar med dig, även om det känns svårt.
Det är lätt att känna att man slösat bort tiden, att man inte tagit vara på den. Men tänk istället att det gjort dig till den du är idag. Det tog lång tid för mig att förlåta mig själv. Men jag försöker se framåt.
Inte glömma tiden då jag liksom tryckte på pausknappen och förträngde allt som jag gjorde som inte var bra för mig, man blir bra på att ljuga för sig själv samtidigt som man är oerhört medveten om vad man gör.
Du tittar på dig själv med ett annat perspektiv i det här inlägget, själva distansen till en del av dig själv som du vill stoppa, den destruktiva som inte vill att du ska må bra, kan vara ett sätt att hantera det på?
Gillar din humor och ditt sätt att skriva. Önskar dig allt gott. Tack för att du skriver.
/Anna
Madeleine; Ja hoppas att jag lärt mig något... Men ibland känns det ändå som ett rent slöseri.
Ellen; Så sjukt tänker man. Man blundar för alla varningsklockor! Men du fixar det här!
Anna; Tack för din kommentar§ Jag blir så glad!
Skicka en kommentar