Det kanske är dags att sluta amma. Just nu gör vi vad alla varnade oss för: Véra får ungefär hälften av mig, hälften från mjölkersättning.Men att sluta helt... Hur gör man? Och tro inte att det kommer ske utan motstånd och separationsångest för min del.
När Véra somnar vid mitt bröst, eller ligger där med sin blick vilande i min, och med ett fast tag i mitt finger, eller mitt hår så går mitt hjärta nästan sönder av ömhet.
I Frankrike tillhör jag de som ammat länge, med tre månaders hel- och sex månaders halvamning. Många i min generation skulle gärna amma länge, men kan inte på grund av jobb. Det är lite inne att amma, helt i stil med eco-trenden som råder i bebisvärlden, med biologisk mat, tvättbara blöjor, bärsjalar och kläder i ekologisk bomull.
Vitt skilt från prylgalna lattemammatendenser känns det som, men säkert bara en övergående trend.
2 kommentarer:
Gör som du själv tycker och vill! Då blir det bäst. Med mina tvillingkillar ammade jag i tretton månader. Något jag inte ångrar, men man betalar ett pris man måste vara medveten om. Med min lilla tjej som nu är tre, slutade vi vid sju månader för att hon helt enkelt tröttnade. Den här amnings debatten där alla har en åsikt vad som är bäst är så tröttsam.
Detär DU som vet bäst vad DU vill göra för dig och ditt barn. Det är DIN kropp och DIN sömlöshet som får avgöra vad du tycker är bäst och när du gör det så ÄR det bästa valet för er! Strunta ifall det är en månad eller två år. Jag fick mycket kritik för att ammade mina killar "så länge" men jag har alltid känt mig trygg i att göra det som jag trodde var bäst. Med alla mina barn har övergången skett av sig själv. Min lilla tjej visade med tydlighet att nu vill jag inte mer och mina killar och jag trappade av succesivt.
Det här var ett långt filosoferande av din text om ett ämne som här i Sverige är mycket laddad för många. Lycka till och gör det du tror på Sara!
Erica; Jag tänker också så,att den dagen Véra inte behöver amningen längre så kanske hon slutar av sig själv?
Skicka en kommentar