M-J avslöjade att hon varit upp över öronen förälskad i en norrman.
Hon var beredd att göra allt för honom, gå genom eld och vatten, kasta sig över ett stup... Ja, ni fattar.
Hon följde med honom till Bergen. Och stannade två veckor innan hon tog sina väskor och åkte hem. För gott. Utan norrman. Och förälskade sig i en stenrik finansman från Egypten.
- Jag fattar inte hur ni gör däruppe i norr för att överleva vintrarna? Man måste nog vara född in i det.
Sedan tog det slut även med den rike egyptiern, på grund av andra orsaker än klimatmässiga, och hon gifte sig med en man från samma parisiska arrondissement som hon själv.
Jag tror att det är så att även par från närbesläktade länder kan råka ut för skillnader i livssyn och kultur. Jag kan känna det med C ibland, och det har blivit lite tydligare sedan vi fått barn. Det är intressant, men inte alltid lätt. Men jag kan känna mig en smula rikare som på något sätt har fått en extra kultur, ett land som jag i princip kallar mitt, och vad gäller Véra så är jag glad att jag har en dotter som är franco-suédoise, och jag hoppas att hon kan ha en fot i bägge världarna, och växla naturligt mellan länder, språk och kultur på ett naturligare sätt än jag någonsin kommer att kunna.
7 kommentarer:
jätte söt artikel.Jag vet själv som är "franco-suédoise" att jag lärt med en massa av att få uppleva 2 kulturer. Numera är jag 5 språkig och delar flera kulturer med min blivande man..Franska,Svenska,Spanska, Venezolanska och Tyska...snacka om internationell!!
VÉra kommer att bli så glad över sin "mix",det kan jag lova!!!
Jag avundas Véra.
:-)Jag har själv fått upleva enorma skillnader inom Frankrike när jag var ihop med en kille från en katolsk konservativ familj... mycket enklare med min svenske sambo som komemr från en familj som faktiskt liknar min trots avstånd och språkskillnader!
Jag tycker att det är svårt att få barnen att uppleva det andra landet och min äldsta är bara 17 månader! Jag laddar med videor och böcker men är själv redan så försvenskad att jag vet att det ibland kommer att kännas skumt! Men jag kommer att kämpa för språket!
ag tror förresten att somrarna och de mysiga hemmen är det som hjälper oss att överleva häruppe! Det och de heliga fikastuderna ;-)
Sara, vad tycker du själv har varit de största kulturkrockarna för dig? Vad har du svårast att vänja dig vid i Frankrike?
/Anna S.
Jag haller med, ser bara positiva saker och för Véra är det ju en "lyx". Och för oss vuxna gör det livet lite mer spännande tycker jag, att dela det med san som kommer fran ett annant land och kultur.
Oj, ja...vilka kulturkrockar man får uppleva med en pojkvän från ett annat land (min är spanjor o efter 10 år tillsammans försöker vi ta det bästa av två världan och skapa en egen!)
Hittade till dig via ParisLisas blogg...
Skicka en kommentar