Enkel psykologi för män:
När jag säger att födelsedagar inte är något att fira så menar jag givetvis inte det.
När jag säger att jag inte vill ha någon tårta så innebär det inte att jag inte vill ha någon alls.
När jag säger att jag inte behöver någonting så menar jag naturligtvis tvärtom.
Vad är det som är oklart? Det ska väl inte vara så komplicerat?
5 kommentarer:
Ha ha ha, ja det där välkända att inte förstå ångestens symptom. Se förbi och se vad den säger istället för vad som sägs. Det låter bekant! Blir lite problematiskt ibland ;-)
Ja visst , det är väl självklart och inte ett dugg komplicerat :)
Åh nej du är som min 98-åriga farmor som alla år bestämt sagt att hon inte vill ha nåt firande och sen blir skitsur över att inte få presenter :) Taktiken funkar inte på killar som faktiskt bara fattar vad de hör, ordagrant, inga underliggande sanningar, så att C inte fixade nåt när du sa att du inte ville firas betyder inte annat än att han är man och gjorde som du sa :) Nästa år säg att du vill ha värsta megafesten så ordnar han säkert det!
kram, Maria i Norrbotten
Jag vet inte precis, hur det är 'en France', men bara kanske en liten misstanke från annan latinsk horisont, Italien.
Definitivt är här födelsedagar inte på ngt sätt lika mkt firade som i SV. Bara eg.så länge man är barn . Jättefester för fylla jämt, typ från 40 och uppåt, har JAG aldrig sett till, men däremot ju så mkt påkostat firande för annat. En helt annan grundkänsla för ämnet helt enkelt...
Som sagt, inte vet jag men bara en tanke. Grattis, grattis i efterhand och n'oublie pas att allt verkligt viktigt har du ju faktiskt redan i hamn ! Inte allom givet à trente ans..
Alla män borde se det här inlägget.
Jag påstår att jag aldrig vill fira mina födelsedagar, för att jag inte förstår vad det är att fira. Jag har varit så bombsäker utåt att jag till och med övertygat mig själv. Sanningen
är väl den att jag inte känt att jag har kunnat ha en fest med tillräckligt många jag tycker skulle vara trevligt att ha där. (Mina närmaste vänner har inte funnits i en och samma stad.) När jag fyllde 20 hade jag en middag för några kompisar. När jag fyllde 25 hade jag födelsedagsfest för första gången sedan jag var barn. Men jag ville inte göra någon big deal av det ändå. Mina vänner kom med världens roligaste presenter - en minavännerbok för vuxna, ett paket skrivarpapper (som jag tjatat om att jag vill ha men inte orkat släpa hem eftersom det är tungt) och så en världens bästa mormor-mugg (de kallar mig mormor). Jag blev så rörd att jag blev tårögd. Ibland behövs inte mycket, bara någon tanke.
Skicka en kommentar