Förresten. När vi åkte hemifrån i går morse var gryningen alldeles ny. Det doftade ljuvligt från bageriet som ännu inte öppnat dörrarna och när vi åkte ut mot Campo dell'Oro gick solen upp bakom bergen och färgade himlen rosa. Fiskebåtarna var på väg in och allt var ljus och värme och doft och solens strålar som av guld.
Det tog andan ur mig och jag ville stanna. Som om Ajaccio ville hålla mig kvar.
På väg upp mot Dalarna i den mörka sommarnatten. Utanför fönstret fanns fält, ängar, skogar. Mörka sjöar och fler barrträd än man kan räkna. Solen hade redan gått ned och himlen var fortfarande ljus och allt annat var mörker. Som om ljuset bara försvann.
- Men visst är det vackert?, frågade jag C. Som vore jag osäker på att det verkligen var det.
Och jag insåg att någonting förändrats.
8 kommentarer:
Hittat Hem....?
/A
Dalarna...där har jag också halva mitt hjärta, men måste precis som du bekräfta för mig själv att det verkligen är vackert varje gång jag kommer dit... Varför är det så? Det är ju vackert! Eller?
Ibland behöver man ta sig bort för att hitta hem...njut av att ha två underbara platser att finnas till på och återkomma.
Detta är lyxen med att kunna ha två hem! Njut!
Ja, Sverige är vackert. Men det är inte alltid tillräckligt.
Jag vet ju var jag helst hade varit...
Hoppas att något har förändrats, så att du äntligen kan känna dig till freds. Jag tycker att du förtjänar ett hem som känns som just det.
Själv har jag bott alla mina 22 år i Stockholm (minus fyra fantastiska månader i Aix) och nu har jag panik över tanken på att jag just ska påbörja en treårig utbildning som låser mig hit ännu längre... känner mig helt instängd i allt detta välbekanta.
Det är okej att känna sig hemma "borta", det är ju antagligen inte just platsen Dalarna du längtar efter utan dina föräldrar o nära o kära, och dina 2 närmaste mest kära har du ju i ert hem där i solen, en varm plats (både klimatet o människorna) för Vera att växa upp. Man FÅR trivas nån annanstans. Kram, Maria i Norrbotten
A: JAg undrar just... ?
Helena: Som om jag idealiserar det i tankarna, och nästan blir lite besviken ibland. ;)
Sandra: Kontraster är bra!
Johanna: Jag njuter!
Annika: Och jag tror också att jag vet, nu. ;)
Ellen: Jag kan ju å andra sidan sakna den fasta punkt som det är att ha allt på ett ställe, även om jag vet att jag varit för rastlös för att ha det så.
Maria: PRecis! Du är klok som en pudel!
Skicka en kommentar