En månad innan Véra, i slutet av september förra året! Jag läste ytterligare en inte så banbrytande artikel om att banta bort gravidkilona under rubriken "Osunt att späka sig efter graviditeten". Att späka sig är väl alltid osunt, postpregnant eller inte, skulle jag vilja säga.
Jag gick upp knappt tio kilo med Véra, och två månader efter graviditeten hade jag gått ned 13, vilket definitivt inte var bra. Utan reserver är det svårt att amma, men det insåg jag alldeles för sent. Det är tydligen bra att ha tre, fyra kilo i amningsreserv som inte bör bantas bort.
Och jag tror nu, att man inte behöver oroa sig så mycket. Kroppen fixar det mesta själv, bara man låter den. Drygt 9 månader efter graviditeten ser jag ungefär ut som innan. Magen är lite mjukare och rundare och lite... veckigare, bysten lite mindre (nix, man fick inte behålla den tjusiga preggo-hyllan), men annars... ungefär som innan.
Och det trots att jag inte har särskilt mycket tid att träna. Men å andra sidan har jag ingen tid att ligga på soffan och äta praliner heller. Två faktorer som tar ut varandra.
11 kommentarer:
Barn 1: upp 8 och ner 14 innan jag lämnade BB. 22 år, mager o svimmig.
Barn 2 och 3: upp 10 och ner 10 utan problem och ansträngning. Snygg normalvikt.
Barn 4: upp 15, ner 10, tjockare :(
Barn 5: 37 bast, upp 4 ner 11 o upp 10 efteråt, fyyyy! Tjockare än nånsin. Har väntat på att det ska försvinna av sig själv men det verkar inte hända den här gången :)
Kram, Maria i Norrbotten
Och själv hoppades jag mest att min självupptagna fokusering på den egna vikten skulle försvinna vid graviditet eller åtminstone när jag blivit mamma. Herregud, jag är mer fixerad än någonsin! Patetiskt vid 30...5. Du är jättefin.
Kram Kristina
Det är så olika det där hur fixar det hela. Jag tror du har rätt iatt om man lyssnar, på rätt saker i allefall, så ordnar det sig iallefall. Jag har inte som du lyckats att bibehålla din kropp så fint. Med mina tvillnigar gick jag upp tio kilo och blev aldrig riktigt av med dom. De har mer eller mindre följt mig genom livet och först för två år sedan lyckades jag komma till den vikt jag ville. Men då hade jag först efter graviditeten med Celia fått ytterligare tio kilo till. Jag lyckades hålla min vikt ett tag, men på ett halvår nu har jag igen fått på mig de där tio kilona som bara inte vill "lossna" :-)
Jag läste i Pulúns bok att under graviditet och amning så får kroppen nästan samma celldelningsförmåga som barn har. Vilket gör att när man får i sig för mycket kalorier så delar sig fettceller lättare, vilket de är ytterst motvilliga till annars. Därför ska man tydligen tänka sig för. Dessutom läser jag just nu en väldigt intressant bok som tar upp det här med fetträdslan som finns. Att det egentligen är de vita kolhydraterna och sockret vi borde vara rädda för. Att vi behöver mer fett och mindre socker. När jag läser så inser jag att hon har många poänger.
Men jag tror att en viktig faktor är att vi slutar lyssna på var kropp egentligen säger. Vilket vi kvinnor i bästa fall gör när man är gravid. Jag har nog aldrig varit så lyhörd för min kropp som just under mina graviditeter. Det är först när jag börjar amma som mitt sug sätter in och jag tappra kontrollen.
Men du är jättefin och det tycker jag du ska vara stolt över!
Bra skrivet! den hàr babykilohetsen àr helt galen. Naturen har sin gàng och den ska man làta vara. det skràmemr ju oss som inte blivit mammor àn...alla skràckberàttelser om att kroppen fòrvandlas till nàgot beige och hàngigt làter inte roligt! Tror knappt att alla fall àr lika. Mer positiva skriverier tack!
Äh, beige och hängig blir den väl knappast om man inte så önskar (med eller utan barn). Men kanske vore det sunt att inte hänga upp sig så fruktansvärt vid sitt eget utseende jämt och ständigt. Vilket tidningarna aldrig låter oss glömma.
Maria; Jag återkommer när jag fött fem. Då kanske jag inte är så stursk? ;)
Kristina; Hm... Ja, man har ju hört att fokus skulle flyttas och att det inte skulle spela någon roll? Icke... ;)
Erica; FÖr det första, vilket fint namn, Celia!
Jag tror stenhårt på det där med bra fett, och försöker leva som jag lär, även om jag ibland är snabb med att välja lightprodukter... Jag var ganska rädd över att börja frossa när jag blev gravid, och förutom sista månaden dåjag åt pasta, ost och en magnum mandel om dagen så åt jag aldrig för 2, men jag hade nog kunnat lägga på mig mera, så kanske amningen funkat bättre.
Johanna; Jag tycker som du, att det är mycket skrämselpropaganda om att graviditet förstör kroppen. Tvärtom, egentligen! Beige och hängig... Jag skrattar åt beskrivningen!
Kristina; Som gammal anorektiker kan jag inte bortse från att glossiga magasin är en av bovarna i dramat kring vår (min) fixering.
Nä, känn inte så om amningen att det var pga av du ätit för lite för det har inget med det att göra kära vän. Med mitt första när jag var skelettlik hade jag mjölk som en tankbil och ammade länge men nu när jag är 30 kg tjockare sket det sig totalt med amningen och inte en droppe kom. Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Kram, Maria i nb.
Jag önskar att jag är sådär snygg en månad innan mitt barn ska födas....den dagen det nu händer. Var stolt, du är vacker!
Maria; Tror du inte det? Och jag som har haft så djävulskt dåligt samvete över att det inte funkade bra med amningen. Jag hade så gärna helammat lääänge, men det gick ju inte, Véra var ju aldrig mätt. Kändes som ett personligt misslyckande!
Helena; Men jag hade ju sådan tur, jag mådde ju så bra och kände mig i toppform i slutet av graviditeten. Dessutom kände jag mig väldigt fin... Kan sakna det lite.
Nu när jag är gravid igen VILL jag inget hellre än att gå upp i vikt, men det är inte lätt...
Jag tror inte heller att amningsmöjligheten har med vikten att göra. Jag var underviktig enligt bmi efter Julie (och före också förvisso), men jag hade mycket mjölk. Flera professionella sa också till mig att det inte hade med vikten att göra. Däremot kan säkert andra faktorer som t.ex stress påverka.
Skicka en kommentar