Jag känner mig som världens hemskaste. Jag fick ett halsband och ett armband av C när jag fyllde år, och de är jättefina.
Det är bara det... att de inte passar mig. Inte är min stil.
Så jag ska smyga iväg och försöka byta. Det har aldrig hänt förut, och jag menar att det väl är bättre att jag byter till något jag tycker om (de blir ju ändå från C) än att jag låter smyckena ligga oanvända? Visst?
12 kommentarer:
Visst! Min man har lärt sig. Inga mer oväntade självpåhittade presenter. De kommer sällan till användning. Tråkigt men desto mer användbart när jag själv får vara med och bestämma.
Min kille har aldrig köpt ett endaste smycke till mig (ja frånsett förlovningsringen då, som jag valde själv).
Och det är inte för att han är snål. Utan för att han vet att det med största sannolikhet skulle bli fel. Ibland är kräsenhet ett hinder för romantiken, antar jag.
Klart att du ska byta...och inte skämmas för det. Ibland blir det inte som man har tänkt sig och då är det bäst att vara ärlig mot både sig själv och honom... :)
Jag skulle inte byta. Han ville ju väl. Har fått en hel del märkliga saker genom åren men också många fina. Använder de jag gillar mer. Jag tror som Eleonora att risken är att presenterna slutar komma om man är för missnöjd. Tror du inte han blir åtminstone lite ledsen om du byter ut dem? Maria i Norrbotten
Kristina: Oftast lyckas han ju pricka så rätt... Men detär ju bättre att byta så att det blir något man använder!
Eleonora: Somsagt, man vill ju att de ska veta PRECIS och inte nästan. ;)
Helena; Och jag lade fram idén om bytet MYCKET taktfullt.
Maria; Lite sårad blev han, men tyckte att det "nya" var kanonfint!
Behåll! Ibland är det trots allt tanken bakom som är viktigare än att det ska vara precis så som man själv har tänkt sig det hela.
Det här är just de smycken som han valde till dig. Du skulle ha valt annorlunda. Men nu var ju det här en present och ingen beställning. Och en vacker dag är Véra vuxen och kommer att låna just det halsbandet och armbandet...
haha! För sent, hoppa över min kommentar!
Oh, ingrid, ja, det var försent! Men jag förstår hur du menar... Fast jag blev lite sårad över att det så uppenbarligen inte var "min stil" att jag kände mig förorättad, även om hans tanke var att köpa någonting jag inte redan hade...
Shit vad tuff Du är mot Din kille. Vet med mej att jag är attans besvärlig oxå... men jag skulle Aldrig byta en present från någon. Tänk dig att Vera ritar en teckning i present (när hon fattat att pennor inte ska ätas upp) och du taktfullt säger att den byter du nog helst mot en som någon annan unge ritat :O)
Men jag är stingslig av mig. Jag fattar att du var ledsen att han inte valt rätt. jag kan bli galet ledsen för att han inte har messat på en hel dag eller så...
Men jag skulle bli oändligt mer ledsen om min kille bytte mina presenter. Flera har varit Hemska... Photoshop-Tshirt, silverbestick (till en kille...) ett neonfärgat sittunderlag m m :O)Jag förväntar mig att han älskar de för att de var från mig. jag lade ner hela mitt hjärta i presenterna ju...
Du fick en resa, smycken och champagne och äta på restaurang. Det är verkligen riktigt lyxiga presenter. Jag är avis :O)Pussa din underbare kille!
Anonym; Nämen, nu känner jag mig ju verkligen hemsk... Vad tuff du är mot mig! ;)
Sara, jag och Mattias har varit tillsammans i femton år och gifta i tolv i år. Det jag har lärt mig på dessa år är att våga vara ärliga mot varandra. Därför tycker jag att det både var modigt och omtänksamt mot din man att vilja byta till något du känner att du skulle använda. De flesta vill nog ge bort en present som någon vill ha än att den ska skuffa undan den i någon byrå och inte använda mer. Ärlighet ska man vara både tacksam och rädd om. Jag tycker du är både modig och kärleksfull :-)
Erica; Jag förklarade ju att jag blev JÄTTEGLAD... Men att det inte riktigtvar min stil. Och det känns bra att ha kunnat säga det. Min förhoppning är ju att vi ska fira massor med födelsedagar tillsammans, och som du säger; ärlighet är viktigt! Kram till dig!
Skicka en kommentar