Jag har skrivit tidigare om resandets oändliga olidlighet... Men tjugo timmar senare var vi framme, men då snittade C på en hastighet kring 140 km/h från flygplatsen och jag kved inombords vid anblicken av fartkameror.
Det är märkligt att vara här. Inte bara temperaturchocken: Vi åkte från Ajaccio och sommaren med 37 grader varmt till snålblåst, kastvindar och hällregn. Och mörker; jag har nog idealiserat den svenska sommaren och är förvirrad över att det är mörkt vid åtta, em tid då vi fortfarande ligger på stranden och funderar på om man kan skippa solkrämen så dags...
Vägen hem är alltid lång, och jag är förbi av trötthet. Och fryser gör vi, folk tittade egendomligt på oss på flygplatsen när vi klev ut, barbenta, barärmade och huttrande.
1 kommentar:
Skönt att höra att ni är i Sverige. Jag hoppas att Svea Rike ska ta hand om dig ordentligt. Önskar att det var lite varmare så att ni fick en sensommar varm kram!
Skicka en kommentar