Chanelkavajen

Oj. Här skrev jag om modebloggare som Pommac, som trist substitut till den glamourösa modevärlden. Men alla som känner mig vet att jag har letat med ljus och lykta efter en Chaneljacka.
Som inte är Chanel, eftersom jag inte på hundra år kommer kunna köpa den äkta varan. Ni vet, tweed med råa kanter och perfekt passform som aldrig, aldrig, mais alors jamais kommer att bli omodern.
Jag har letat, provat, försökt att älska. Det har aldrig känts rätt. Förrän idag. Förälskelsen. Att den passade mig perfekt, det sista exemplaret i storlek 36.
Att den var så fin på. Att det var halva priset. Att det var Etam och redan överkomligt. Att det är glittertrådar i tweedens chanelaktiga rutmönster.
Ni som känner mig vet att jag aldrig kan motstå glitter.
Så... Låt det aldrig bli sommar och för varmt för min coco-kavaj!
Love at first sight. Coup de foudre, heter det på franska. Blixtnedslag.
Hm. Det är trots allt bara en jacka. Men jag var tvungen att gå en runda bara för att inviga den. Så jag gick till Marius bageri istället för Boulangerie de Cours, Marius har inte lika gott bröd, men jag ville bara använda den.
Det är snudd på att jag ska sova i den i natt.