Att ställa vattenkokaren i plast på den heta spisplattan var så urbota jäkla klantigt att jag inte kommer över att jag gjorde det.
Samtidigt är det ganska typiskt mig.
Nu ska jag komma på ett sätt att få loss all smält plast från spisen. Innan C kommer hem.
7 kommentarer:
Är det en spirhäll eller gammaldags plattor? Att kyla ned plasten för att sedan kunna "bända" loss den, eller använda ett sådant vasst redskap som man rengör spishällae md, är min bästa rekommendation. Plast som smälter brukar kännas lite "fet", som att den inte smälter så hårt fast i underlaget som man skulle kunna befara.
Jag håller tummarna för dig!
Det är en spishäll! Jag lydde ditt råd och väntade ett tag, det har släppt bra! Vattenkokaren däremot... :(
Been there. Done that. Survived.
Never mind now you´ve got a chance to treat yourself to one of BODUM´s colourful ones!
Anonym: Hadn't thought about that. Now, it's been quite a while that I've been looking wistfully on one of those things... ;)
àh, sànt hànder. Har lyckats med det mesta. Tanken hinner flytta sig nàgon annanstans mellan pàgàende handling och nàsta grej, liksom.
Jag ler inom mig och utom mig för att det är skönt att höra att det finns fler än jag själv som börjar med en sak varpå jag flyttar tanken någon annanstans efter att halva handlingen är utförd. Du vet: ska ställa en kopp på köksbänken, har redan vänt mig om för att göra något annat, tar med mig koppen i vändningen och pang, i golvet. Ungefär så och väldigt ofta händer detta mig. Sambon skrattar åt mig. Jag vet inte vad jag ska säga. Att jag borde skärpa mig kanske.
Johanna; Ja, det kanske är att man är extremt snabbtänkt? Kroppen hinner inte med hjärnan? ;)
Sandra; Jag gör så där jämt. Men min man skrattar inte. Han suckar och himlar med ögonen...
Skicka en kommentar