FLorens. Mellow Yellow.

Fasaderna vid Piazza Santa Croce. Slitet, ruffigt. Shabby chic utan chic. Charmigt, mycket charmigt.

Tagliatelle bolognese. Pasta äts i Italien som primo piatto, efter entrén och före il secundo piatto, som består av kött eller fisk. Att gå på ristorante och beställa enbart en pastarätt är ett faux pas som bör undvikas, om man inte är på en pizzeria eller spaghetteria. Jag kände mig för övrigt lite vilsen bland trattorior, ristorantes, osterias, enotecas, paninotecas och rosticcerias. Att äta ute är en vetenskap i stövellandet.

Ah, just det. Gelateriorna finns ju också. Överallt.

Strutmeter efter strutmeter. En vanlig syn i Florens. Men vid närmare granskning: Fiorentinarna verkar inte smaska glass i mars. Amerikanerna, si. Och japanerna, si si. Det har det läst i guideböckerna att man måste göra när man är i Italien.

Turista svedese framför fyra nyanser av gult. Fast folk tyckte att vi såg så italienska ut, jag och C. Vi fick vara totally ifred för vykorts- och souvenirförsäljare, däremot frågade folk oss om vägen. Tips för att passera inkognito: Undvik midjeväska, joggingskor, kamera kring halsen, glasstrut och att färdas i flock.

CLoseup av italienska biscotti från marknaden. Att doppa i sin doppio, americano eller cappuccino.

Gula valv vid Ponte Vecchio, FLorens blingbling-bro där guldförsäljarna håller till.