D är 21 år
. Vilket kan ha med saken att göra. Hon:"Alltså, om jag ser ut som du när jag är 30 och har fött barn... då kommer jag vara skitnöjd."
Jag tänkte att det var en komplimang - någon sorts - sedan såg jag hennes blick. Hälften fruktan, hälften ömkan. Och så en liten glimt av häpenhet. Motvillig beundran.
Och jag insåg att The big 3-0 + bebis... Det är liksom inte ens att stå med ena foten i graven. Det är mer än så, mes belles. Trettio plus bebis är liksom... game over.
Och jag tänkte på när jag var 21. Men det var liksom inte så mycket att hurra för: Det var lite ätstörningar, lite depression, lite meningssökande, lite ångest. Lite fyllor och lite hångel.
Jag är betydligt mer zen nu. Jag har ju knappt börjat, känns det som.
10 kommentarer:
Jag som är lastgammal, hela 45 år, tycker att jag mår bättre och bättre ju äldre jag har blivit.
Man får ett inre lugn och att se sina barn växa upp är helt fantastiskt. Så du har mycket att se fram emot.
Kram!
Jag som är fyrtio iår inser att åldersnojan bara finns hos dom som inte insett det finurliga med åldern. Det enda jag kan tänka att jag saknar som ung är den där obotliga optimismen alla möjligheter som faktiskt inte finns när man blir äldre. Allt annat är mycket bättre ;-D
Oh...tänk då snart 36 och med fyra barbn. Jag inser att snärtorna i tjugoårsåldern ser mig som ancient. Men - så länge livet fortsätter att bli bättre och bättre för varje år som går, så är jag mer än nöjd. Trots ett visst daller, obefintliga tuttar och rynkor samtidigt som finnar. Det ena goda skämmer uppenbarligen inte det andra.
Helen: Haha, ja men jag kÄnner ingen som säger "oh, vad underbart det vore att vara 20 igen..."
Erica: Fast jag är nog mer optimist nu, än tidigare! Eftersom jag mår bättre, förmodligne.
Annika; Men små bröst åldras nog snyggare än stora (tyngdlagen hoppas jag på), och det där med finnar och rynkor... det är nog något man får lära sig att ta. ;)
Nej usch och fy! 20 år vill jag inte vara igen. Jag var ungefär som du skulle jag tro, minus ätstörningar.
Mår mycket bättre idag, ja förutom någon dipp med förlossningsdepression.
Men att vara sisådär runt 28-30 år igen vore toppen! :)
Tänk om man hade vetat då vad man vet nu, då skulle det ha varit riktigt bra! :)
Men vad vet en 21 åring? Jag, som följer nyheter i stället för att fyllehångla (nja...) vet att människan är som lyckligast vid 74 (som sagt). Det har inte ens börjat än!
Nä, det finns nog ingen som faktisk önskar sig vara 20 igen! Tänk bara hur det för varje år som går på något sätt blir roligare att få visa legitimation, än när man var 20 ;-)
För övrigt håller kroppen sig inte riktigt i form fast den aldrig varit gravid. Skulle denna unga person möta mig istället som snart är 40 och utan barn skulle hon nog skrika ut sin ångest över det och börja producera barn fortare än kvickt!
Lyssna på Mi, jag tror ochså att 74 är en stencool ålder... :o)
Skicka en kommentar