Det var inte alls min avsikt att låta bitter.
Eller otacksam.
Eller girig eller missunnsam.
Jag är oerhört glad för varenda en av mina vänners småttingar och önskar att de ska bli kompisar och galna i varandra allihopa. Jag grät av glädje i söndags. Och igår. När jag fick veta att H&E fött varsin liten tjej. Det är underbart.
Det andra är ju en helt annan sak.
Och längtan efter barn... Den är inte rationell, inte logisk. Den förklarar sig inte. Den finns där och den förklarar sig inte, ursäktar sig inte.
11 kommentarer:
Lät du bitter? Det upplevde inte jag alls att du gjorde. Tvärtom faktiskt.
Trevlig helg!
Tycker inte att du behöver ursäkta din längtan. Att önska och drömma, känna oro och vemod tycker inte jag är samma sak som att vara bitter.
Sedan kan jag - som tvåbarnsmamma med 19 månader mellan barnen - tillägga att det är tufft att ha två barn tätt. Jag tror att man kan njuta mer om det går några år emellan. I efterhand kanske det inte kommer att vara någon nackdel om det går lite tid, för ATT det blir ett syskon är jag övertygad om! :)
Kram!
Det är inte lätt, att längta efter ett barn. En del säger att det ofta händer när man har slutat att vänta sà förtvivlat, för att man slappnar av. Jag vet inte om det är sant. I vilket fall som helst sà hoppas jag att det händer snart för dig.
Problemet med skriven kommunikation är ju att den uppfattas väldigt olika än vad man själv menade, jämfört med "talad" kommunikation, och därför kan leda till missförstànd. (Det gäller även för de som kommenterar - jag inkluderad).
Sedan sà tycker jag att du faktiskt kan fà vara bitter ibland (om du nu skulle vilja vara det - personligen uppfattade jag inte det förra inlägget sàdant, snarare sorgset), trots att du redan har man och ett barn. Bara för att det kunde vara värre gör faktiskt inte att den smärta man ibland känner mindre smärtsam.
Kram.
Inte lät du bitter inte.
Jag delar dock inte din längtan efter ett andra barn - jag tror inte jag kommer klara mig från hispan om vi får ett barn till just nu, och jag tror inte vårt förhållande kommer klara ett barn till - vi vågar inte utsätta vårt förhållande för den påfrestningen helt enkelt. Dock ser jag i princip alla våra vänner som planerar, redan har eller väntar barn nr 2. Först kändes det lite stressigt tills jag insåg; jag vill inte ha 2 barn - nu. Och "nu" är kanske nyckelordet. Vi väljer bort det NU. Jag brukar säga: man ska aldrig säga aldrig, för kanske vill jag ha ett till barn (innan jag är 38 år fyllda. Det är min "smärtgräns för hur gammal jag vill vara som nybliven 2 barnsmamma.) Och kanske kommer vi vilja ha ett barn till men inse att naturen vill annorlunda? Vem vet? Jag tar dock den risken.
Jag tror du gör rätt i att försöka att inte tänka så mycket på barn nr 2. Kroppen och sinnet är fantastiskt på att låsa sig. Man vill så gärna ha något att det helt enkelt inte går. Försök slappna av och "go with the flow". Njut av din fina Véra och tänk på att du har många år kvar som fertil kvinna. Hey, du är ju ung! Du är i dina bästa år! Jag tror att om man är i harmoni i själen och inte "jagar" så faller det mesta på plats av sig självt. Det jag säger är lätt att säga men kanske inte lika lätt att leva efter ;)
Kramar till dig
Nej den är verkligen inte logisk den där längtan.. Det där med att slappna av tror jag däremot inte ett skvätt pa. Och visst far man vara ledsen fast det kunde ha varit värre. Man är ju inte mer än människa. Men jag tycker inte att du lät bitter!
Stor kram till dig. Att du far sa manga barn du vill ha tvivlar jag inte pa!
Längtan efter barn är inte logisk alls. Skulle den vara det så tror jag att jag aldrig vågat.
Karlavganen: Jag fick en sådan kommentar, så jag tänkte att jag var tvungen att precisera mig...
Trevlig helg, du med!
Lisa; Kram right back at you! Jag förstår att det är tufft, men det måste vara underbart också!
Ida: Så var det ju i och för sig med Véra, hon kom när jag lite hade gett upp... Nej, det skrivna ordet är ju så vanskligt. I och med att jag lägger ut inlägg här så lämnar jag ju över tolkningen till er, men det var inte alls min mening att låta bitter. Jag känner mig inte bitter...
Ingela: Jag förstår dig helt och fullt. Och tack för "ung"! :D
Lisa; Jag vet inte... Vi har skrattat och pratat om fyra, fem. När vi trodde att det bara var att "skaffa barn". Nu får vi se. Och blir det så här, så blir det också bra.
Erica: Nej, kanske inte.
Jag som är nyblivna mamma-E:et du refererar till kan lova att det inte finns nåt missunnsamt eller bittert i det du skriver. Du har rätt till din längtan och konstigt vore väl om den inte triggas ytterligare av att andra omkring dig får barn.
Jag hör till dom som inte heller tror att fertiliteten sitter i hur avslappnad man förmår att vara. Och jag önskar inget hellre än att du snart får uppleva det du längtar efter. Men jag vet att om det inte skulle bli så, så kommer du att leva harmoniskt och lyckligt ändå. Och du - 31 är ännu ingen ålder att oroa sig över vad förmågan att bli gravid beträffar. Det finns tid!
Det finns ingen som helst logik, ingen rim och reson i att längta efter barn. När jag redan hade tre fina, friska barn, och vi försökte oss på att få till fyran, var jag nästintill besatt och vansinnig i min otålighet. Jag kunde inte finna mig i tanken att inte få ett fjärde barn.
Tänk om alla kunde få bli nöjda; lite naivt att skriva så, men det är så många kvinnor (och även vissa män) som aldrig fått bli nöjda och känna sig riktigt klara med "barnaföderiet".
Jag är enda barnet till föräldrar som gärna hade velat ha fler barn. Min mamma har berättat att det var väldigt smärtsamt runt den period då många runtomkring henne fick sitt andra barn.
Att sedan systemet i Sverige ser ut som det gör, det är en annan femma. Jag som haft 18 månader mellöan första och andra och därefter 23 månader mellan de övriga, kan säga att det definitivt finns fördelar med att ha längre avstånd mellan barnen. Men givetvis även nackdelar. Det är inte så självklart positivt att få ett syskon när man befinner sig mitt i värsta treårstrotset. men, vem har sagt att det ska vara enkelt ;)?
Jag håller tummarna för att ni får fler barn, er sötnos/ninjaprinsessa skulle säkert bli en fantastisk storasyster!
Eleonora: Oh, vad skönt att du säger det! Och jag är ju så glad för din skull, så ogrumlat otroligt glad, och för min egen också, som har en sådan juvel till dotter. Men som sagt, det är väl inte förbjudet att känna lite sorg över att inte ha fått till ett litet syskon...
Annika: Kloka du! Och precis så där är det: Besatt och vansinnig. Trots att jag har en helvild tvååring. Weird. ;)
Läser din blogg men har aldrig lämnat en kommentar tidigare men känner att nu så klev du in på "mitt specialämne".
Förstår din längtan, förstår hu det känns när "alla runt omkring" blir gravida medan man själv kämpar och kämpar. Tror t o m att jag förstår längtan efter ett andra barn fast jag själv inte ens har lyckats med det första.
Så klart du önskar, längtar och vill ha något mer. Det är ju så vi fungerar som människor ... vi vill gå vidare, vill ha något som är bättre men samtidigt så verkar du verkligen kunna njuta av det liv som du har.
Måste dock lägga till att det inte räcker med att "slappna av" för att bli gravid. Att bli gravid är något privligerat och något som sker oavsett om man tänker på det eller ej.
Jag önskar er all lycka till och håller tummarna för att ni en dag lyckas igen.
//Lapinette
Skicka en kommentar