Definitivt inte säker på allt. Jag får till exempel ofta panik vid tanken på att arbeta resten av mitt arbetsliv med det yrke jag utbildat mig till. Mest av allt blir jag ändå stressad över att jag ska lotsa mina barn genom skolans värld och ut på andra sidan som förhoppningsvis hyfsat glada, nöjda och framgångsrika unga vuxna människor. Det är sådant jag kan få lite ångest över ibland, sent på kvällen. Då känns mina egna, futtiga funderingar över karriär och dylikt plötsligt väldigt sekundära. Det jag aldrig hittills tvivlat på, det är att jag gift mig med rätt person. Hoppas att jag aldrig behöver uppleva det.
Det blir väl aldrig riktigt som man tänkt sig, men det tycker jag är lite skönt/intressant. Jag är ganska hippie i själen och övertygad om att det mesta löser sig på ett eller annat sätt :) Jag har varit lite lat att kommentera (lite trött men annars lycklig) men jag läser dina rader och ler med dig, bara så du vet. Kram, Maria i Norrbotten
8 kommentarer:
Jo. Totalt förvirrad. Ibland. Livet som "medföljande" expat är verkligen inte självklart.
Kram!
Nä, det är det verkligen inte. Inte alls. Ibland mer, ibland mindre. Upp och ner.
XXX
Nä. Jag tvivlar nog. Ofta. Är det här allt? Och varför är det så svårt att bara vara nöjd. Se det man har.
aldrig i livet, men så länge det är tillräckligt roligt just nu är jag nöjd.
Definitivt inte säker på allt. Jag får till exempel ofta panik vid tanken på att arbeta resten av mitt arbetsliv med det yrke jag utbildat mig till.
Mest av allt blir jag ändå stressad över att jag ska lotsa mina barn genom skolans värld och ut på andra sidan som förhoppningsvis hyfsat glada, nöjda och framgångsrika unga vuxna människor. Det är sådant jag kan få lite ångest över ibland, sent på kvällen. Då känns mina egna, futtiga funderingar över karriär och dylikt plötsligt väldigt sekundära.
Det jag aldrig hittills tvivlat på, det är att jag gift mig med rätt person. Hoppas att jag aldrig behöver uppleva det.
Näää tveka är ordet. Vad ska jag bli när jag blir stor?
Hannah: Ja, varför är det så svårt?
Peppe; Ja, det måste ju vara roligt! Och ibland saknas just det...
Annika; Men det är vekrligen inte det sämsta!
Fred: Den svåraste frågan av alla! ;)
Det blir väl aldrig riktigt som man tänkt sig, men det tycker jag är lite skönt/intressant. Jag är ganska hippie i själen och övertygad om att det mesta löser sig på ett eller annat sätt :)
Jag har varit lite lat att kommentera (lite trött men annars lycklig) men jag läser dina rader och ler med dig, bara så du vet. Kram, Maria i Norrbotten
Skicka en kommentar