Jag kramar om en vän som är brunbränd och nyfönad.
Skrattet finns där, alltid. Finns det något bättre att gömma sig bakom?
Hon hade så mycket att göra i sommar, hon har rest, skaffat hundvalp, förbereder lillan på skolstart, målar om huset.
Sorgen finns där, den är ny. Den slår lite undan fötterna på mig.
Så säger hon som det är. Hennes man har lämnat henne. Eller om det är hon som lämnat honom. Hon vet inte riktigt.
Jag ska ringa henne nu.
3 kommentarer:
så hemskt. bra att du ringer.
Uff.
Du är oerhört viktig för henne just nu, oavsett om du eller hon egentligen tror jag.
Alldeles för få har hört av sig till mig sedan min sambos och mitt uppbrott. Jag har nästan gråtit av tacksamhet när någon har hört av sig bara för att fråga hur jag mår. Så, du är viktig!
Åh, det är så sorgligt när det brister.
Skicka en kommentar