Det mest irriterande med vänner måste ju vara förmågan till vad var det jag sa?
E hade redan gissat, och var rätt säker på sin sak. Kanske för att hon själv är rätt nybliven mamma, och är hyperkänslig för alla små tecken man kunnat läsa mellan raderna här?
Och nu, när jag vet att jag är gravid så:
a) får vårens trötthet, blodbrist och yrsel sin förklaring
b) har jag formligen exploderat och gått upp 4 kilo på 2 veckor
c) tänker jag att det fanns rätt många tecken ändå
5 kommentarer:
Jag vet inte om jag var säker på det innan du fick reda på det själv, men tanken har funnits där genom en hel del av de symptom du beskrivit under våren. Men utöver "Vad var det jag sa" måste ju "Är du säker på att du inte är gravid?" vara den mest irriterande fras man kan få höra. Allra helst om det är ett barn man längtar efter men inte riktigt tror sig kunna få. Så därför frågade jag inte rakt ut.
Hursomhelst är det ju helt otroligt roligt och häftigt och märkvärdigt! Det här året kommer att sluta så mycket bättre än det började. Kram!
På ett sätt skönt att slippa vänta alla 40 veckorna innan miraklet kommer, men å andra sidan, vilken chock!! Även om en väldigt trevlig chock ;)
Och tänk om ni hade veta allt detta redan från början, så hade kanske allt varit lite enklare och lite lättare att förstå varför allt varit kämpigt och berg o dalbana. Hormoner är ju inte att leka med.
Och du... du är så vacker, så otroligt vacker. Ännu vackrare nu med mer former <3
Många varma grattiskramar igen. (tjatar jag vet.. men tycker detta är så fantastiskt skoj!!)
/ angelica
E- ja jag var ju en av de klåpare som frågade tidigare "är du säker på att du inte är gravíd??" Jag ville skära av mig fingrarna efteråt för jag tänkte mig absolut inte för och det var ju menat med glimten i ögat eftersom hon beskrev för ett tag sen hur hon mådde och allt lät så klassiskt för en graviditet....
Ibland är det vänlig menat fast det slår fel... (och jag bad massor om ursäkt för min dumma kommentar)
/angelica
E: Ja, det här året går till historien som ett av de mer turbulenta... Och lite var det nog så att jag inte vågade tro att det var sant, det kändes så omöjligt!
Angelica: Jag vet ju att du frågat (flera gånger?), men som sagt det har känt så omöjligt... Och till sist visade det sig att du är smartare än jag! :)
Kan känna mig lite sur på min läkare som inte skickade iväg mig på grav-test när jag var dit i mars med blodbrist, trötthet, yrsel och illamående. Jag var helt enkelt i andra månaden, men samtidigt fanns det nog en anledning till att det blev som det blev!
Stora kramar!
ja det känns ju lite konstigt att ett gravtest inte var det första som testades? Även om det nu varit jättetufft för er att bli gravida så finns ju redan ett bevis på att ni lyckats så tanken borde ju ha slagit honom... nu blev ni ju snuvade på halva graviditeten! Som ni längtat efter så mkt
/angelica
Skicka en kommentar