I går kväll kom jag hem vid 20-tiden.
Hann bli oresonligt irriterad på C, som inte hade lagt och nattat Sockergrynet på mitt vis.
Sedan satt jag en kvart i soffan och var totalt miserabel, missförstådd och inte sedd och uppskattad.
Och 21:15 sov jag som en stock.
Idag är jag precis lika trött och lättretlig. Längtar till min tekopp, mitt soffhörn och min kudde.
5 kommentarer:
Ja ibland är vi inte så bra på att låta dem göra saker på sitt vis? Vilken träffande beskrivning precis på hur livet är vissa dagar. Är du också destruktiv när du är trött och grinig? Var det det separationen handlade om? För det är väl inte bara gravidhormoner?
Ibland kan jag vara grinig och grälsjuk utan minsta anledning. Tur att våra män verkar ha ganska mycket överseende med oss? Har de vant sig? Min man är definitivt mer välbalanserad. Och du ibland nästan önskar jag att han skulle vara grinig, stingslig och elak. Men jag vet att det inte skulle funka alls! Jag har inte hans underbara tålamod.
Jag blir bâde depressiv och destruktiv om jag inte fâr tillräckligt med sömn och vila...
Separationen handlade om mycket, men mitt eget dâligmâende var en stor del i det. Jag ville mer bort frân mig själv än bort frân relationen, trots att jag inte insâg det.
Jag har lärt mig att det kan bli bra även om det inte är gjort precis som jag vill. Det går lättare och lättare med åldern.
A-M
I feel you!
A-M: Och vanligtvis har jag inga större problem med det, men när jag är sâ där trött... Liksom söker konflikt. *skäms*
Tutt-Lisa: Skönt att veta att jag inte är ensam...
Skicka en kommentar