Den ständiga frågan: Vem är hon lik? Sockergrynet är en salig blandning, och det verkar den här bebben också vara.
Pappas mörka hår - fast fjunigare - och märkliga hårfäste med flik fram.
Mammas mandelformade ögon och pappas långa, böjda ögonfransar.
Mammas raka näsa och pappas mun.
Den söta dubbelhakan vet vi inte riktigt vems sida den kommer ifrån.
7 kommentarer:
Oavsett vem hon är lik är hon bedårande söt!
Jag håller med Ingela. Och: har inte heller riktigt förstått detta ständiga "Vem är hon egentligen lik?". Barn blir väl oftast just en kombination av sina föräldrar och övriga släktingar.
Men, det är väl så att folk knyter an till den nya familjemedlemmen genom att se sig själva eller sina närmaste i barnet. Vår dotters tokmörka nyfördingshår gjorde ju att hon endast jämfördes med sin pappas kusin på den sidan av familjen. Och där stod jag med mina mörka lockar och ba: eh, man behöver inte gå fullt så långt över ån, eller?
Hon har verkligen tydliga drag av er båda. Spännande sedan att se vad hon blir för karaktär och vem hon liknar till sin personlighet. Troligen en blandning och en massa eget...Även om det inte är viktigt att jämföra så är det ändå kul att se hur olika drag förs vidare.
Skulle ju säga att hon är oemotståndligt söt och alldeles underbar!
Ja, visst är hon söt? Precis som alla mammor är jag ju övertygad om att inga sötare barn än mina egna har sett dagens ljus! :D
Ja, vilken ljuvlig bebis hon är! Båda era flickor är så bedårande. Jag blir ju egentligen inte bebissjuk längre, är väldigt nöjd med de fyra barn jag fått. men - när jag ser lilla Rom-Rm så kan jag liksom känna känslan av att hålla i det så litet spädbarn. Och doften. Blicken.
Jag får väl bara invänta barnbarnen, helt enkelt ;D!
Hon är nog den sötaste baby jag sett. Och jag har tre barn själv....
Skicka en kommentar