Véra & C har åkt på barnbio. Vi gör vårt bästa för att ägna oss åt vår lilla 3-åring, och det hetaste samtalsämnet är hur hennes jul ska bli, hur vi ska göra för att den ska bli så bra som möjligt, för henne.
Vi ska köpa en barbie-dora-princesse åt henne, eftersom hon önskar sig det. Vi är osäkra på exakt vad det är, men vi känner att det är viktigt att hon får en.
Hon är så övertygad om att tomten kommer att komma med en barbie-dora-princesse, och jag vill inte att tomten ska göra henne besviken.
Vi skapar ju minnen nu. Traditioner. Min barndoms jular, och allt det där.
Annars tog vi med henne på Mc Donalds igår. Hon åt pommes frites och nuggets, och vi insåg att det var första gången hon åt snabbmat. Hela hon tindrade, och sedan somnade hon på hemvägen med sin happy meal-hund i famnen. Krack i hjärtat.
Jag och mina principer. Som inte betydde ett dugg när jag handlade bio-godis (Knallrosa übersyntetiskt Hello Kitty-godis) med min lilla prinsessa, och när hon skrattar av lycka över att få äta pommes frites på Mc Donalds. Godis och snabbmat kan också skapa minnen.
Och det viktigaste är nog att hitta balansen i tillvaron.
4 kommentarer:
Visst är det så. Någon slags balans.
Jag hade också vissa principer innan Ida föddes: mitt barn ska inte äta godis/sötsaker eller på McDonalds förrän hon är 3 år osv. Det sprack eftersom hon behöver ALL extra energi hon kan få eftersom hon varit liten (pga prematurfödseln) Hon får äta "skräp" men med måtta och så länge hon uppskattar bra mat - och det gör hon!
Ida och jag har skapat en tradition och förhoppningsvis ett mysigt barndomsminne - när David är på tjänsteresor går hon och jag t Donken och äter tillsammans!
Som mamma till två matvägrare (förstår inte hur de kan vägra mat, både jag och maken älskar ordentlig, lagad mat) kan Mc Donalds vara en välsignelse ibland. Då äter de säkert tio pommes frites var, har var vi tur pillar treåringen i sig ett par tuggor kött.
Så principerna vi hade angående mat innan barnen kom har helt försvunnit... Vi har även kämpat i det längsta med att hålla en så könsneutral hållning som möjligt. Men det har visat sig vara kontraproduktivt. Treårstjejen är nu besatt av rosa och Hello Kitty. Så i julklapp får min stora lilla tjej tröja och vattenflaska med den där fula katten, en rosa häst med tillhörande kam samt en sminkdocka. Hoppas på tindrande ögon på lördag! :)
Ja, man får nog inte vara alltför proncipfast, efter 3 år som mamma har jag insett att det ibland lönar sig att ta den lätta vägen ocksâ, och anpassa sig efter barn, situation och humör... Visst?
Skicka en kommentar