Mannen i mitt liv undrar om han inte ska köpa en flaska vin till kvällen. För att skämma bort oss mitt i allt kaos av allt som aldrig hinns med.
Jag tänker hell yeah. Då kan vi dricka vin, vika tvätt och ägna oss åt den där säcken med ensamma strumpor som väntar på att paras ihop.
Sedan tänker jag: Eh... När blev jag så här oromantisk? I samma ögonblick som min förstfödda gick till skolan i olikfärgade strumpor och skrynklig tröja? Ni vet, franska kids är så välkammade, välstrukna och ser liksom ut som små vuxna. De går ju inte till dagis i mjukisbyxor, direkt. Och det där har blivit en fixering hos mig.
Sedan tänker jag: Äsch, vi tar med oss den ostrukna tvätten (och de osnutna ungarna) till belle-maman.
Sedan skäms jag.
Anyway. I kväll blir det ett gott vin. Och jag ska vara wild & crazy och släppa tankarna på alla dessa ensamma strumpor.
7 kommentarer:
Oh, jag skulle nog inte kunna leva i Frankrike, trots vin och god mat. För herregud så mina barn ser ut vissa dagar...
Veckans bästa blogg-inlägg! Hoppas kvällen var trevlig, vinet utsökt och att strumporna glömdes bort... :-)
oh my... köp nya strumpor! Njut av kvällen!
Lyssna till din kloke man! Min man skulle aldrig någonsin tänka den tanken vilket innebär att vi ses typ två gånger per år och då är det jag som drar med honom på restaurang eller nu senast, spa.
(jag kan försöka mig på att hitta på något mysigt en fredagskväll men som sagt, i kaoset av alla strumpor, berg av disk, trötta hungriga barn så försvinner charmen på att DESSUTOM försöka hinna fixa "mys")
Resultat: Jag och min man befinner oss ljusår ifrån varandra. Ibland ser vi små glimtar av varandra. Tråkigt. Trist och värdelöst.
Så att stänga av och mötas i kaoset är ett måste! Jag har bara insett det fem år för sent...
Kram/angelica
Frida: Min Véra är ju den enda som får hoppa i vattenpölar och lera...och ser aldrig ut som barnen i reklamannonser... ;)
Lovable: Strumppåsen finns kvar på att göra-listan...
Sagt o gjort: Haha, men jag vet at tvi har minst 30 par, måste bara hitta partnern!
Angelica: Det är viktigt, men inte helt lätt att få tid till allt... Och ibland fokuserar jag på oviktiga ting istället...
Asch. Vet du vad vâr dagispersonal sa till mig (helt seriöst) häromdagen när jag hämtade Lillan? Vi har förstâtt att det mâste vara mode med omaka strumpor. Bâde Lillan och Aurèle har det, nästan varje dag.
Till dem har hon - plyschbyxor.
Kör pâ vin och glöm kammen...!
Gör som jag - släng alla udda strumpor! Maken och jag - väldigt romantiskt, hrm... - satt framför tvn i lördagskväll med ett gigantiskt strumpberg framför oss och sorterade. Och slängde alla udda.
Så. Nu kan vi vänta fem år tills vi sorterar nästa gång. Och kanske göra nåt annat, mer romantiskt, under tiden.
:-)
Skicka en kommentar