Eftersom det ju snudd på är politiskt inkorrekt att klä sina små flickbebisar i rosa och volanger.
Till den här pyjamasens försvar vill jag framföra att:
a) det är en present
b) att det i Frankrike inte är direkt legio med unisexkläder
c) att den är ypperligt mjuk och varm, och fantastisk kvalitet
Och att jag skulle vägra att använda en present till Romy, bara för att den är rosa, volangprydd och dekorerad med féer och prinsessor (okej, det är lite overkill, eat your heart out P&P) känns lite främmande.
Vidare vill jag klargöra att
a) jag är feminist
b) för allas likabehandlande
c) jag anser att barn ska ha kläder som inte begränsar deras rörelseutrymme
Men jag kommer aldrig att
a) mörka min bebis kön, eller namn (då om någonsin lägger man ju vikt vid könet)
b) av princip klä mina döttrar i pojkkläder
Jag tror inte att det är på den fronten vi måste slåss, om vi vill avancera i jämställdhets- och jämlikhetsfrågan.
Vad tror ni? Vägrar ni rosa till era döttrar? Klär ni era söner i klänning?
36 kommentarer:
Jag vill få vara den tjej jag är och bli respekterad som tjej oavsett vilken typ av tjej jag är. Om jag vill ha rosa klänningar eller pojkkläder till vardags.
Jag vill inte behöva leva upp till ett ideal om hur en tjej ska vara, jag vill bara få vara mig själv. Och blir respekterad för det.
Vet inte om jag har missat ngt i genusdebatten...men givetvis ska man inte mörka barnets kön. Varför ska man klä barnen i kläder som man inte tycker passar på dem??? Mina tonårsdöttrar ska gå på vinterbal nästa vecka...ska de ha kostym på sig då??? Klä din dotter i de kläder som du tycker är fina och sköna...oavsett om det är volanger och gulli gull gull på dem.
Kul blogg du har :-)
Innan jag fick barn kändes det viktigt att inte klä min dotter i rosa av princip. Nu med en 2½-årig dotter som ääälskar rosa, Hello Kitty- och Barbiedockor så har jag kapitulerat. Hon är så enormt flickig och vill jämt ha Pippi-tofsar, tjatar på mig om att få nagellack, vägrar att klä sig i byxor och har helst både kjol och klänning på sig samtidigt. För det viktigaste är trots allt att hon har kläder på sig och är varm. Dessutom har vi fått mest beg kläder som är rosa eller röda och med tanke på alla gifter som ska finnas i nya kläder så känns det viktigare att prioritera än att det är en blå tröja istf rosa.
Jag har dock haft litet ångest över detta att hon är så enormt kvinnlig redan och luftat det inför min man. Han tyckte att jag skapade problem i onödan och påminde om att den bästa feministiska förebilden hon har är mig - sin mamma. Hennes mamma som jobbar heltid i en mansdominerad bransch, tjänar mest i familjen och tar för sig. Å det har han ju rätt i. För visst kan man både vara klädd i klänning och få en lika hög lön som sin manliga kollega om man är uppväxt med att det är så det är.
Dessutom har vi varit måna om att dela lika på föräldraledigheten, vi städar, lagar mat, tvättar lika mycket båda två och han är en fantastiskt bra, närvarande och kärleksfull far. Nästan så jag är litet avis ;-), tänk om min egen pappa hade varit hälften så närvarande.
Jag försöker tänka barnkläder istället för flickkläder och pojkkläder. De plagg mitt barn har väljer jag således oberoende av kön och blir nästa barn av motsatt kön vill jag kunna använda samma kläder. Jag undviker inte rosa eller babyblått men då de inte är mina favoritfärger är det heller inga färger jag aktivt väljer. De plagg vi fått i present som inte känts ok att klä barn av båda könen i har vi bytt eller gett bort.
Mest basplagg som är neutrala, ganska mycket killfärger, en del tjejkläder som är ganska unisex och ett par tjejoutfits med volang eller rosa eller blommor...
Medvetenheten är bra men fördömandet av hur andra gör? Majoriteten föräldrar gör sitt bästa? Borde kanske vara mindre outfitsfokus överhuvudtaget?
Min man vägrade rosa först och fick kommentarer om han var öppen med det... men sen tröttnade han (eller föll för grupptrycket?)... Utbud till killar är (rätt skönt) lite mindre och man tröttnar och det blev mer rött, rosa efter hand för att variera...
Tycker det är mycket viktigt att använda presenter och visa uppskattning!
Ingetdera, men jag tycker att diskussionen om kläder och vad de signalerar och kodar är väldigt intressant och bör föras.
Det är också intressant att se hur sånt här förändras över tid. I Sverige, om man kollar hos kedjorna, är det oerhört mycket mer uppdelat i mörkt/tufft för killar och ljuvt för flickor. Mina tre barn är födda mellan -93 och -97 (två pojkar och en flicka) och det fanns mycket mer mainstreamplagg, alltså inte genusmedveten design då, som man uppfattade som unisex.
Begränsad mängd rosa till dottern- hon är inte i ålder att välja själv än, sedan får vi se hur vi gör. Kommande sonen ska få använda klänning tills han kommer i samma ålder (och helst längre då). Ja, jag tror på kompensation, överkompensation kan säkert vissa tycka men så är jag också en sådan där radikal 25-something som Cecilia Blankens alltså inte är längre enligt senaste bloggdebatten ;).
Ursakta mig men tycker alla som haller pa med detta i Sverige ar oerhort lojliga. Morka sitt barns kon? Kla pojkar i rosa och klanningar? Flickor ska vara som pojkar? Man ska inte saga hon eller han? Man och kvinnor ar olika och det ar val en bra sak! Sen kan man ju anda uppfostra sina barn att vara bra pa allt men det har val anda inget med kladerna att gora eller? Inga andra lander ar sa fixerade av att allt ska vara jamnstallt. Sjalv tycker jag det har gatt lite for langt i Sverige. Forstar faktiskt inte hur folk orkar!
Fin blogg.. och drakten ser mjuk och skon ut och tycker hon klar i rosa! Fram for mer volang!! :)
Det handlar väl inte om att utesluta helt, snarare att ge alla alternativ. Att inte allt är "flickigt" och rosa med volanger och rosetter. Men det betyder ju inte att inget får vara det. Tänker jag.
Det handlar väl inte om att utesluta helt, snarare att ge alla alternativ. Att inte allt är "flickigt" och rosa med volanger och rosetter. Men det betyder ju inte att inget får vara det. Tänker jag.
Har en pojke som är en vecka yngre än Romy. Vi klär honom mest i könsneutrala kläder för att vi oftast tycker att de är finare än de "pojkiga" och "flickiga". Han har också ärvt kläder som jag hade som liten flicka och det är mest blått faktiskt. Ang. det där med att klä barnen "tvärtemot" av princip; jag kan känna att vi måste tänka lite så, köpa lite extra rosa och blommiga grejer, för att väga upp för presenterna som oftast är typiska pojkkläder. Och nej, skulle inte använda presentkläder som vi inte tyckte om.
Jag håller med dig Sara. Jag tycker det där med färger och kläder inte är det viktiga i debatten om jämställdhet, det känns som många i Sverige fokuserar på så små saker när det faktiskt finns viktigare saker som har med jämställdhet att göra. Och kvinnor och män ÄR olika, vi SER olika ut, är det något fel med det?
Fast vet ni, ni som är kritiska, de som bryr sig om färger på barnkläder bryr sig om annat i jämställdhetsdebatten också. Jag tycker ingalunda det gått för långt i Sverige, den som säger det är knappast särskilt kunnig om vad jämställdhet i praktiken innebär. Eller så tror man verkligen att jämställdhetsdebatten i huvudsak handlar om flickfärgers vara eller inte vara. Då är det dags att läsa på och fundera lite, det vill säga om man ska vara med och diskutera.
Lika lön, delat hemarbete, vårdnadsbidraget som kvinnofälla, kvinnors högre grad av deltidsarbete, kroppsideal, föräldraförsäkringen och uttaget av den - det är stora och viktiga frågor som hänger i hop med vilken syn på män och kvinnor, flickor och pojkar som kulturuttryck som till exempel kläder kan förmedla. Inget sker isolerat i ett samhälle.
Lästips:
http://www.genus.se/meromgenus/genusflodet/genusflodetdetalj//boktips--rosa---den-farliga-fargen.cid1053567
Kunde verkligen inte sagt det bättre själv.
Varför skulle det betyda att flickor i rosa är mindre värda en pojkar i blått. Det är ju det dessa extremister är rädda för. Det viktiga är väl att kunna klä sig i rosa och stå på sig att det faktiskt inte spelar någon roll vilken färg man har utan att vi alla är lika värda. Rosa feer eller inte? Har väldigt svårt för att vi som kvinnor ska avstå allt "flickigt", som att det skulle göra oss mindre värda automatiskt. Att undvika rosa är ju då bara mer att förstärka den svaga kvinnan...
Det viktigaste för mig är att se individen och att oavsett kön ha samma möjligheter och kunna göra det man själv vill.
Vill man klä sig i rosa som tjej ja men gör det då, det får inte hänga på kläderna.
A-M
När jag köpte ett par rosa strumpor till min son utbrast min franska svärmor att "nämen rosa kan du ju inte köpa, det är ju en kille och killar kan ju inte ha rosa, det är ju en flick-färg!!!" och jag svarade att det kan jag visst. Hon blev rejält upprörd faktiskt över att jag köpte de rosa strumporna. Jag har visserligen aldrig hört henne kommentera när hennes son, min man har en rosa skjorta pâ sig eller en rosa tröja! Var för kan dâ inte vâr son ha rosa strumpor pâ sig? Nâja hon köpte en hel hög med blâ kläder till oss innan han föddes "bara för att det är en kille...."
Vår dotter har haft och har en del rosa, men fokus har snarare legat på massa färger och lekvänlighet. Vi köper dock mest kläder till henne på "pojk" eftersom mycket av kläderna på flick är för smala för henne - vilket ju debatterats en hel del på sistone, det där att tjejer med strl 104 tydligen är smalare än pojkar med strl 104.
Rosa är inte direkt min favoritfärg heller, så det ska villigt erkännas att vi undvikit det en del. Nu när hon är tre börjar hon önska rosa kläder, men hon blandar själv upp det med t.ex. t-shirts med spindelmannentryck. En helt ok mix.
Jag har inget problem med rosa och volanger, jag har problem med att folk ibland gör antaganden om vad min unge har för kön och därmed behandlar henne utifrån det antagandet.
Så många kommentarer!
Detta är onekligen ett stort ämne i alla fall i Sverige.
Det blir ju väldigt tokigt att man känner att man måste försvara att man klär sina barn i vissa färger. Jag har precis som du säger känt det där när Ester var liten: "Hon har fått den där rosa klänningen i present". Senast idag gav jag en liten tyst ursäkt till mig själv för att dottern hade rosa mössa och sonen blå. Sedan kommer jag på mig själv och skäms att jag inte är säkrare än så...
Jag är på tok för sparsam för att ha varsin färgskala på mina barn, bara för att de har olika kön. Jag köper det jag tycker är fint, blir glad över presenter, även om det ibland är Hello Kitty, glitterfjärliar och annat som jag inte själv skulle valt.
Själv är jag istället svag för "Madicken-kläder" och det är ju inte könsneutralt direkt.
Den dagen sonen vägrar ta på sig sina blommiga kläder har i alla fall inte kommit än. Då återkommer jag med mer visdom:)
Håller med dig Sara till 100%.
Jämnställdhet sitter inte i kläderna, jämställdhet handlar om att
----- BLI LIKA BEHANDLADE OAVSETT KLÄDER HUDFÄRG OCH KULTUR!
Kvinnor har all rätt i världen att bli lika behandlade som män även om de klär sig i kort kort urringat o höga klackar!!
Min dotter passade inte i rosa som bebis (det är sant, det såg lika fel ut som klänning på en karl)
Idag har hon bara klänningar o kjolar o HelloKitty :p
Lukas har färgglada kläder i allt från lila till knallrött gult och blått o svart. En vit tröja med röda grafiska blommor är skitsnygg på honom till knallröda brallor :D
Jag VILL HA olikheterna med båda könen!
/angelica
Att vägra rosa - känner att det blir helt fel.
Rosa är väl en färg som alla andra?
Jag klär min dotter i alla färger -rosa, rött, brunt, grått, blått, grönt, turkost, vitt, svart.
Försöker hålla en balans - men det är allt från finklänningar till snickarbyxar.
Funkar för mig.
1) Innan folk börjar gnälla om att jag inte har barn, nej, jag har inte barn. Dock har jag bekanta som har barn, samt föräldrar som hade mig en gång.
2) Jag skulle inte låta mina barn ha någon form av könssterotypa kläder associerade med det kön de verkar tillhöra. Varför? för att jag tycker de flesta dyliga kläder är väldigt fula (både tyllklänningar och biloveraller alltså) och för att barnet i fråga *behandlas* så olika beroende på kläderna. Visst ska man vara lika mycket värd oberoende av kläder, men vårt samhälle ser inte ut så, så jag skulle inte vilja inte ge folk en metod att köna mitt barn ofrivilligt.
3) nej, jämställdheten har inte "gått för långt", herregud människor.
4) Kan NÅGON förklara detta med att låta dagisbarn bestämma själva vad de ska ha på sig? Jag pratade med min mamma om detta, eftersom jag inte kunde minnas att någonsin fick göra det som liten. Mycket riktigt; hon köpte kläder till mig, bestämde, och sedan fick jag glatt foga mig i hennes val fram till tioårsåldern. Jag vet inte om det har med att det var på åttiotalet eller på att min mamma är fyrtiotalist, men det var aldrig tal om att jag skulle få bestämma om det inte handlade om något nytt som skulle köpas och hon lät mig välja mellan plagg a och plagg b. jag vet att jag hade en favoritklänning, en vit med puffärm och spetskant (åttiotalet...) och den fick jag ha om det var på sommaren och fest. Annars var det ordentliga kläder som gällde, dvs byxor och tröja. Jag vill inte kritisera småbandföräldrar, men undrar NÄR detta hände, att ungarna väljer kläder själva?
Fast problemet är ju inte att det är fel att klä sin dotter eller son i exv rosa, problemet är ju att betrakta en färg som tillhörande ett visst kön.
Det jag känner att man många gånger missar i de här debatterna är att inte alla gör skillnad mellan socialt och biologiskt skapat kön och att de två sidorna som diskuterar alltså gör det utifrån två vitt skilda utgångspunkter.
Jag hade tyckt att det var spännande om samma människor som diskuterade kring kläderna istället diskuterade kring vad de tror om könet som socialt eller biologiskt skapat :)
i övrigt tycker jag att t-anna uttryckte det väl. Nej, jämställdhet har inte gått för långt, herregud!
Jag kommer att klä mina barn blandat, som barn. Lekvänligt, sköna material, snitt de kan röra sig ordentligt i.
Det handlar ju inte om att flickor inte ska få ha rosa, utan det handlar om att barn ska ha kläder som är sköna, och få testa på olika roller. Allt från snickarbyxor till luftiga klänningar, som någon annan här sa.
Jag vet ju själv att jag trivs minst lika bra i byggkläder, stallkläder som i finklänningar. Det skulle vara synd om jag inte fick testa på allt, bara för att jag är kvinna.
T-anna; vill inte verka dryg men återkom när du har barn som du förtvivlat färsöker få på några kläder alls, stressad i hallen med en unge som ligger på golvet och vrålskriker, du skulle varit på dagis för fem minuter sedan och har ett viktigt möte på jobbet om en halvtimme. Ditt barn vägrar sätta på sig mössan i "könsneutral" färg och skriker att hon vill ha den rosa mössan med Hello Kitty-tryck som mormor gav henne igår. Då kapitulerar du och låter henne sätta på sig den för det viktigaste är trots allt att hon har en mössa på sig.
Och ja, visst kan man gå upp en halvtimme tidigare på morgonen för att slippa stressade situationer som denna, och ja visst kan man be mormor köpa mössor som inte är rosa men ibland är man trött och har haft en tuff natt med hostande ungar, då behöver man sova den där extra halvtimmen och man kanske är glad över att mormor köpt nåt till lillan så då vill man inte vara ofröskämd och lämna tillbaks den bara för att den är rosa.
Det är rätt många saker man tänker annorlunda om när man fått barn. Jag trodde inte på det heller men så är det.
Engagerande ämne, tydligen.
Jag vet ju att det är oerhörda kulturella skillnader mellan Sverige och sydeuropa, och man kan nog inte riktigt jämföra. Här ser man inga killar i "flickiga" kläder, och mânga tjejer i "jätteflickigt". De uppfostras även i skolan och pâ dagis till "flickor" och "pojkar".
Men intressant är ju att just flickgrejerna diaboliseras sâ i Sverige. Varken flickor eller pojkar fâr vara "flickiga", men bâde flickor och pojkar fâr vara "pojkiga". Är det inte lite sâ? Eller har jag fel?
Lästips: Teres blogg om bl.a. sina fina och kreativa tvillingpojkar som klär sig allt annat än stereotypt.
http://minabestyr.wordpress.com/category/ungarna/
Precis! Det är det jag också reagerar på, att "pojkkläder" är lite "finare" än "flickkläder". "Flickigt" är fult och är man en anständig vuxen så klär man barnet lite lagom "pojkigt".
Sedan jag blev även pojkmamma har jag tillåtit mig själv att ge båda barnen lite mer blommigt och gulligt. Jag vill ju inte att det gulliga (tjejiga) ska stigmatiseras.
En sak till: Jag bestämmer vad mina barn ska ha på sig och jag har verkligen försökt att inte göra någon stor grej av det, men jag har full förståelse för att vissa barn är lite mer "svårlurade":)
Tankte just samma som ni, Sara och Sofia, varfor verkar det som om det 'flickiga' ar nagot man maste undvika? Och for att vara jamnstallt maste det vara 'pojkigt' for bade flickor och pojkar? Maste vi och vara flickebarn nu bli 'pokjar' for jamnstalldhetens skull? Det kvinnliga och manliga ar en del av manskligheten, rattvisa och jamnstalldhet ar en annan fraga for mig. Man undrar hur utveckligen egentligen gar med tanke pa att vi barn av 70-talet vaxte upp i brunt och orange, oavsett kon. Blev vi automatiskt mer jamnstallda for det? Da skulle vi inte ha den har konversationen nu. For ovrigt sa har jag en son och en dotter, och har ar kladfargerna blandade till allas trevnad (med lite extra franska volanger i mixen till lillan, for att svarmor gillar det, och jag gillar rosa.)
Det där med diskussionen rosa/blått är så dumt att jag knappt orkar lyfta fingrarna och knäppa på tangenterna. Rosa/blått är lika ointressant som vilken färg man väljer på tandborsten. Det finns betydligt fler djupgående och påverkande fundamentala ting som påverkar tusen gånger mer, uppfostran, värderingar i hemmet, tillit, kärlek, bekräftelse etc. Jag har svårt att tro att hela debatten slingrar sig kring något så infantilt som färger, snarare handlar det då om att killar ej får vara mjuka och tjejer ej tuffa. Men det är ju föräldrarnas uppgift att legalisera dessa olika känslosvävningar från en tidig grund och visa att det är acceptabel att vara både det ena och det andra. Jag kommer aldig acceptera att man lägger så stor vikt vid klädesfärger om värderingar, tankar och syn på livet i hemmet visar adekvat, uppriktigt och med högt i tak. Då kan du vara prinsessarosa hela livet och ändå uppfostras till egna tankar, skinn på näsan och rätt både tilt din kropp och din hjärna.
Kloka ord!
Kan skriva under på varje rad!
Hej Sara, apropa 'rosa':
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/manligt-och-kvinnligt/rosa-signalerar-fel-smak-lag-status-eller-tvartom_6695826.svd
Skicka en kommentar