måndag 9 januari 2012

Erkännandet.

Jag saknar min mamma. 
Det är tomt och till och med mina små terrorister/honungshumlor är dämpade. 
Hon fyllde frysen med massa färdigmat, strök all tvätt, och sedan åkte hon igen. 
Och alla som känner min mamma vet att det där är så olikt henne. Att stryka någon annans tvätt och så. 
Och min tanke var att vi skulle sitta och dricka vin och prata - vilket vi också gjorde - inte att hon skulle vara au pair-flicka här i 10 dagar. 
Men underbart var det. 


Chocken i morse. Måndag på riktigt. Chris var tvungen att vara på jobbet klockan sju, i kostym, teve skulle vara där, riksnyheterna, och jag skulle på egen hand få i väg Grynet till skolan. Var rädd för att grynet skulle vara gnällig och trotsig och smulan hungrig och skrikig, men de var drömbarnen. Änglar. Söta som få, och så underbara. En i handen och en i bärselen. Stora ögon mot världen och sömnrufsiga. Mina barn.


Insåg att vi hade 3 halvdruckna flaskor rött, som vi öppnat, och bara tagit något glas av. Så nu står en bœuf bourguignon och puttrar på spisen. Långputtrar.
Den ska vi måndagslyxa med i kväll, efter att småsmulor slängts i säng. Sedan ska vi prata om vad vi bestämt: 
Hur vi ska ta oss ifrån Korsika.
S
å är det. Vi vill inte bo här längre. Nu har jag sagt det. Skönt.  


20 kommentarer:

Johanna sa...

Oj, vilket härligt inlägg, på något vis...

Mammor är helt klart bra att ha ibland. Och jag förstår att det är extra värdefullt där och då, med två små och vardagsstress.

Vad spännande att se var ni hamnar så småningom.

Sofia sa...

Oj! Jag trodde ni verkade älskade det där. Men spännande med nytt!

Colombialiv sa...

Oj, vilket beslut! Men blir ni kvar i Frankrike?

Miss Marie sa...

Det där är väl helt fantastiskt hur mammor på nåt sätt ändå vet vad det är som behövs, vare sig det är strykning eller lite prat med rött vin. Sån mamma vill jag också bli. Hoppas ni hittar nåt bra sätt att ta er ifrån Korsika och att ni kan njuta av det livet ni har nu också!

Frida sa...

Spännande!

Molly sa...

Aha! Var vill ni bo då eller är det inte utrett ännu?

Mia sa...

Oj vad spännande!

Anonym sa...

Vad spännnande! Väntar på fortsättningen ... Du har en härlig blogg! Och härliga barn! /Eva

Anonym sa...

Spännande att se var ni hamnar nu! Har ni en plan - en aning - om var ni vill bo?

Visst är det tomt när en älskad person åker iväg, men skönt att höra att ni haft fina dagar. Och vad skönt att töserna var samarbetsvilliga imorse!

Ingela sa...

Jag saknar min mamma med men jag har lyxen att ha henne mindre än tre timmar bort.

Wow vilket beslut! Känns det bra?

Ingela sa...

Men varför skrev jag tre timmar när det faktiskt bara är mindre än en timme? Haha!

KARLAVAGNEN sa...

Ja men precis så där är det ibland. Hoppas att ni kan enas om var ni vill bo tillsammans härnäst och att ni lyckas uppnå det målet!

Malin sa...

mamma är bäst så är det bara! Men har ni tröttnat på er fantastiska ö? Det kräver ett inlägg eller två

Emelie sa...

Det låter ju alltid så exotiskt med ett liv på andra platser än den man själv tillbringar sitt eget på. En ö i Medelhavet är inget undantag från den idealiserade bilden, men det är klart att det blir en vardag var man än är och ibland är det bara så skönt att komma fram till att en förändring är vad man vill och behöver. Oavsett vad ni bestämmer er för så hoppas jag att den platsen blir en plats där ni alla kan känna er riktigt hemma.

Ingunn sa...

Wow, så spennende! Håper vi får følge dere videre på ferden. (For jeg klikker meg ofte innom for å sjekke hvordan det står til, selv om jeg ikke alltid tar meg tid til å legge igjen kommentar. Fy skam, det skal jeg bli bedre på - for du skriver så skjønt og deler så mye!)

Sandra sa...

Jag saknar också mamma när hon åkt. Skönt när beslut är uttalade och tagna. Var ska livsresan fortsätta?
Spännande!

Christine&Paris sa...

Jag saknade min mamma lite idag jag med, när jag pratade med henne i telefon.
Var är planerna att ni ska flytta sen då? Nu blev jag nyfiken :)

Casa Annika sa...

Det måste kännas skönt att ha fattat beslutet. Och att ni är överens. Då börjar nästa etapp på livsresan.
Saknad kan vara tärande. Så har jag saknat min sambo, med en tärande känsla under de långa perioder vi varit ifrån varandra. Nära jag saknade mamma var det en annan sorts saknad, en hemlängtanssaknad. Men då var det bara för ett tag, för jag kunde åka hem och hälsa på, så den saknaden var lättare.

Boel i Sydney sa...

Spannande! Lamnar ni Italien tror du?

Sara sa...

Ja, det är ett projekt att försöka ta oss tillbaka till kontinenten under året, men inte helt lätt, det andlar ju om att hitta jobb, framför allt, men vi hoppas att det ska gå!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...