Jag har varit där... Jag flyttade till och med "hem" till Sverige! Men nu är jag tillbaka och ångrar inte det en enda sekund. Jag tror att jag fick en omvänd kulturchock efter flera år utomlands... Jag förstår varför folk i andra länder tycker att vi är kalla, det är mycket skitsnack på arbetsplatserna, "utlänningar" är inte så välkomna som man kan tro (t.ex din man, folk är oartiga (om man jämför med fransmän) m.m. Nu är det här bara en liten del av det jag upplevde när jag flyttade till Sverige, det fanns självklart mycket bra också, men den som sa det bäst var nog min bästa kompis, hon sa "Du, det känns som att vi sågs mer när du bodde i Frankrike" och det har hon rätt i för man har inte tid att ses när man jobbar etc däremot när man kommer till Sverige på semester så tar man sig tid att träffas flera gånger och sitta och prata i timmar, kvalitetstid med andra ord. Och mörkret Sara...MÖRKRET är kvävande.
gjorde samma för 4 månader sen, flyttade från Italien hem till Finland. Well nu längtar jag tillbaka. Här kommer allldrriiigg sommaren, vi bara väntar och väntar, lär väl vänta till Augusti, då vi konstaterar att nästa sommar kommer kanske sommarn. Men vi har Korsika på agendan för semestern så lite sol lär det väl ska bli. Började just läsa din blogg, jätte trevlig!
Jag har ocksa hemlangtan for tillfallet, men efter halva livet utanfor Sverige ar det nog inte ett realistiskt alternativ. Trakigt nog. Jag skulle vilja skriva under pa nastan alla Anna-Lenas punkter. Jag ar ocksa sjalv lite forvanad over motvilligheten mot 'utlanningar'. Svenskar alskar ju Frankrike och att semestra har, men sen ar de inte lika impade om en fransman vill bo i Sverige. Och MORKRET, ja, det saknar jag inte alls...basta alternativet for oss langtidsutomlandsboende ar nog harliga, langa semestrar 'hemma' / Anna
Själv har jag också återvänt till Sverige efter många år utomlands. Kan konstatera att inget är så svart eller vitt men ett bättre land att ha småbarn i får man nog leta efter. Både jag och min man är supernöjda att vi tog steget. Så kan det också gå!
Oj, fina och kloka kommentarer. VIsst finns det massor som jag skulle sakna, och visst idealiserar jag Sverige, men jag kan liksom inte sluta tänka att "tänk om jag kan hitta ett jobb"... I synnerhet när man har barn tror jag att Skandinavien känns lockande. Men just det, vintern. ;)
Fint skrivet, Anna-Lena! Jag har gjort samma sak, upplevde (led av) också den omvända kulturchocken och åkte till sist tillbaka till Frankrike. Men det kanske är så, att man måste testa själv. Kanske du måste prova, och känna efter, Sara?
Men glöm inte ljuset i Sverige. Det uppväger mörkret. Sommarnätter i Norrland är oslagbara. Sen beror det nog på om man vill vara en yrkeskvinna själv och kombinera det med familj, då är Sverige jättebra. Vill man vara hemma är det nog mycket bättre i andra länder. Jämställt är det också i Sverige, det klagas mycket här men vi vet nog inte hur bra vi har det. Har man jobbat i andra länder i Europa så vet man att det är stor skillnad. Men var man trivs beror ju mest på så mycket annat t.ex vilka vänner man har omkring sig och hur resten av familjen trivs. Små barn trivs där föräldrarna trivs. Lycka till med att hitta dina platser på jorden, jag tror man kan ha flera!
9 kommentarer:
Jag vill också flytta hem till Sverige. Problemet är bara att om jag gör det så kommer jag att sakna Paris! Det eviga dilemmat...
Jag har varit där... Jag flyttade till och med "hem" till Sverige! Men nu är jag tillbaka och ångrar inte det en enda sekund. Jag tror att jag fick en omvänd kulturchock efter flera år utomlands... Jag förstår varför folk i andra länder tycker att vi är kalla, det är mycket skitsnack på arbetsplatserna, "utlänningar" är inte så välkomna som man kan tro (t.ex din man, folk är oartiga (om man jämför med fransmän) m.m. Nu är det här bara en liten del av det jag upplevde när jag flyttade till Sverige, det fanns självklart mycket bra också, men den som sa det bäst var nog min bästa kompis, hon sa "Du, det känns som att vi sågs mer när du bodde i Frankrike" och det har hon rätt i för man har inte tid att ses när man jobbar etc däremot när man kommer till Sverige på semester så tar man sig tid att träffas flera gånger och sitta och prata i timmar, kvalitetstid med andra ord. Och mörkret Sara...MÖRKRET är kvävande.
Hejsan,
gjorde samma för 4 månader sen, flyttade från Italien hem till Finland. Well nu längtar jag tillbaka. Här kommer allldrriiigg sommaren, vi bara väntar och väntar, lär väl vänta till Augusti, då vi konstaterar att nästa sommar kommer kanske sommarn. Men vi har Korsika på agendan för semestern så lite sol lär det väl ska bli. Började just läsa din blogg, jätte trevlig!
Jag vill också flytta hem...
Jag har ocksa hemlangtan for tillfallet, men efter halva livet utanfor Sverige ar det nog inte ett realistiskt alternativ. Trakigt nog. Jag skulle vilja skriva under pa nastan alla Anna-Lenas punkter. Jag ar ocksa sjalv lite forvanad over motvilligheten mot 'utlanningar'. Svenskar alskar ju Frankrike och att semestra har, men sen ar de inte lika impade om en fransman vill bo i Sverige. Och MORKRET, ja, det saknar jag inte alls...basta alternativet for oss langtidsutomlandsboende ar nog harliga, langa semestrar 'hemma' / Anna
Själv har jag också återvänt till Sverige efter många år utomlands. Kan konstatera att inget är så svart eller vitt men ett bättre land att ha småbarn i får man nog leta efter. Både jag och min man är supernöjda att vi tog steget. Så kan det också gå!
Oj, fina och kloka kommentarer. VIsst finns det massor som jag skulle sakna, och visst idealiserar jag Sverige, men jag kan liksom inte sluta tänka att "tänk om jag kan hitta ett jobb"... I synnerhet när man har barn tror jag att Skandinavien känns lockande. Men just det, vintern. ;)
Fint skrivet, Anna-Lena! Jag har gjort samma sak, upplevde (led av) också den omvända kulturchocken och åkte till sist tillbaka till Frankrike. Men det kanske är så, att man måste testa själv. Kanske du måste prova, och känna efter, Sara?
Men glöm inte ljuset i Sverige. Det uppväger mörkret. Sommarnätter i Norrland är oslagbara.
Sen beror det nog på om man vill vara en yrkeskvinna själv och kombinera det med familj, då är Sverige jättebra. Vill man vara hemma är det nog mycket bättre i andra länder. Jämställt är det också i Sverige, det klagas mycket här men vi vet nog inte hur bra vi har det. Har man jobbat i andra länder i Europa så vet man att det är stor skillnad. Men var man trivs beror ju mest på så mycket annat t.ex vilka vänner man har omkring sig och hur resten av familjen trivs. Små barn trivs där föräldrarna trivs. Lycka till med att hitta dina platser på jorden, jag tror man kan ha flera!
Skicka en kommentar