Alltså. Jag är galen i min bebis. Men denna irriterande vana att vilja kliva upp kring fem på morgnarna för att ligga på köksgolvet och leka med plastlock?
Jag och pytte har varit uppe i ett par timmar redan, snart kliver resten av familjen upp och då ska jag ut på härlig ensam-promenad (eller jogg?).
Sedan hoppas jag på en liten siestamöjlighet. Annars dör jag eventuellt.
2 kommentarer:
och nu vet jag hur en zombie känner sig... klockan 5:00 brukar jag undra om man kan deltidsadoptera bort... lite "uppmuntrande" kommentarer sedan om ens föräldraroll, vad lyxigt med mammaledighet eller att ens bebis verkar "enkel" och jag är grinig, sur och förbannad i en vecka...
Jag blir också galen på den fruktansvärda vanan bebisar har att vakna i gryningen. För att sedan somna igen vid åtta när jag är helt slut, men uppe i varv. Längtar (lite) tills mitt lilla pyre blir tonåring och sover bort hela dagen!
Skicka en kommentar