Helt utan klocka, helt utan planer.
Svettades mängder.
Och måste ha kommit in i den där berömda andra andningen, för när jag kom hem insåg jag att jag varit ute i 75 minuter.
Stretchade framför nyheterna, det ska ju vara viktigt, även om jag aldrig haft tid med stretching. Har jag tyckt.
Sedan hemgjord falafel (oestetisk och oformlig, men god), tzatziki och hummus.
Home-made, of course (kolla här, the horror of not homemade). Hell, jag till och med blötlade kikärtorna. Snudd på att jag odlat vitlöken också.
Jo, just det. Vi nattade 2 små tjejer på 3 minuter blankt. Rekord. Nu blir det chokladpraliner och kaffe. Häpp!
mvh sunda Sara (som även är älskande, effektiv mor, atlet och en god husmor)
6 kommentarer:
Underbart, det är de där dagarna som är bra att blogga om så att man kan gå tillbaka om 10 år och tänka, fasiken vilket bra liv jag haft, haha.
Läste förresten krönikan du länkade till. Jag tänker att det är lite synd att hon i början raljerar över att ätande är en social företeelse. Det är väl inte umgänget i sig som är problemet utan snarare vad vi stoppar i oss på dessa sammankomster. Att umgås över mat tycker jag snarare vi gör för lite i Sverige. Nåja, det var väl inte det som var poängen men att äta bra och umgås behöver inte vara oförenligt.
Vilken härlig runda du gjorde. Skönt att slippa tänka på tiden och stressa och så gott med middag sedan. Jag gillar ju att laga från grunden, även om det ibland finns dagar då det är omöjligt att hinna. Ett år när en av mina döttrar fyllde år och ville bjuda på tacos med tillbehör, hade jag naturligtvis också gjort egen guacamole. Några av kompisarna tittade konstigt på den vackert gröna röran och undrade misstänksamt vad det var. Konstigt tänkte jag eftersom jag visste att de ofta åt sådan mat - någon dag senare lade jag märke till hur den färdiga guacamolen i butiken ser ut. Den är ju inte särskilt grön ens en gång så jag förstår att innehållet av avokado är försvinnande - just som det står i artikeln du länkar till. Samtidigt går det inte alltid hinna allt man vill - men guacamole går snabbt att fixa.
Jag är en tjej på 15 år som lider av Anorexia, vart tvungen att sluta skolan pga av min hälsa.
Varje gång jag läser din blogg blir jag alldeles rörd.
Du utstrålar en sådan lycka att jag själv längtar tills jag är där, tills jag är frisk.
Vill leva livet och du ger mig hopp om att jag faktiskt har en framtid, att kunna skapa en familj .
Inte behöva ha ångest över min kropp och maten.
Jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar !
Åh vad jag är glad att din blogg finns! Tuuusen tack!
Emelie: Hm, jag fokuserade bara på den industrielle guacan... Ja ghåller med dig angående mer socialt ätande!
Eva: Precis som att franska barn tror att fisk är rektangulär och panerad och allt annat är konstigt....
Anonym: Tack, för din fina kommentar. Vet du, ibland när jag tänker på när jag var sjuk så blir jag rädd, skräckslagen. När jag tänker på hur det hade kunnat gå. Men trots att det är skitsvårt att ta sig ur det, så går det. Herregud, jag är normalviktig nu, har fött 2 barn och orkar springa en mil... Sedna kan jag inte sâga att de där "tankarna" aldrig kommer över mig, för det gör dom. Men någonstans får man lära sig att leva med dem.
Stor kram till dig!
Jag gillar verkligen när du är atlet!
Skicka en kommentar