 |
| Min lilla yngsta som måste vänta ända till hösten på att börja skolan. Längtet. Tills dess övar hon på att göra som storasyster. Alltid och hela tiden. Till exempel skriva bokstäver. |
 |
| Och frustrationen över att hon inte kan? Oändlig den också. Tänker att det är missnöje och frustration som somehow leder oss framåt, men hon är ej öppen för den diskussionen. |
 |
| Så här skriver Verisen. Ungefär likadant som min mormor. By the way tycker Vera att jag ej skriver särskilt imponerande. Min handstil är lite på feeling. Plus att jag undrar vem skriver för hand nu för tiden? |
 |
| Oh well. Så här får de franska femåringarna lära sig skriva i alla fall. *Stum av beundran* |
10 kommentarer:
Den franska skrivstilskulturen är värd en avhandling. Funderar: När våra äldre generationer lärde sig skrivstil gav det ändå upphov till personliga tolkningar och mycket olika stilar inom ramen för hur man skrev och band. Men jag kan inte se det mellan olika generationers fransmän? Samma rundade upprättstående ganska barnsligt prydliga skrift, överallt. Hur reinforcar man det i skolan?
Visst är det fint med skrivstil, men det känns så gammeldags, och varför TVINGA alla att skriva likadant, tråkigt tycker jag! Ha en mysig helg trots regnet!
Emma
Tänk att var man än befinner sig på jorden, så kan man alltid se om texten framför sig är skriven av en fransk person! HUR är det möjligt att lära ut detta till generation efter generation?
Själv skriver jag som en kratta. Mycket svenskt alltså.
Den franska skrivstilen vet jag tyvärr inget om, men jag blev mäkta besviken på den upphackade svenska varianten som lärdes ut på 80-talet. Gick hem från skolan och skaffade mig en egen skrivstil istället, som både går fort och är trevlig att se på. Har nytta av den fortfarande, inte minst i jobbet. Tar hellre analoga mötesanteckningar, exempelvis.
Jag hade komplex för min handstil i Sverige och det är ännu värre här. Man sticker ju direkt ut i mängden. Välkommen tillbaka förresten!
Just vad det gäller skrivstil tänker jag att det ser vackert ut och att man faktiskt antecknar snabbare vilket nog fortfarande är ett krav i fransk skola. Ingen som väntar pâ att du ska skriva färdigt utan man fâr skrivkramp i handen och hinner inte avsluta alla uppgifter... Och jag tror att det är bra att lära sig anpassa sig efter en mall, följa instruktioner, prestera inom en tidsgräns. Gammalmodigt javisst men jag kan tycka att svensk skola ger lite för stort utrymme för individen med väl enkla krav... Sedan skulle jag önska att lokalerna var lika fina som i Sverige, att skolgârdarna var bättre, att klasserna var mindre och att kraven kanske är alldeles för höga ibland även om jag tycker de är för lâga i Sverige... Det är jättebra att ifrâgasätta auktoriteter och tänka fritt vilket vi uppmuntrar i Sverige men kanske inte i precis alla sammanhang. Jag upplever franska barn som lydigare och svenska barn som snällare. Franska barn som mindre blyga. Svenska barn som mognare... Franska barn som duktigare pâ matte och svenska barn som duktigare pâ engelska...
Oj vad hon skriver vackert! Och jag har ju sett teckningarna du lagt upp tidigare, en riktig liten estet du fostrat! :)
Vilken vacker handstil. Även om vi inte skriver särskilt mycket för hand längre, är det en speciell känsla i att skriva. Jag kommer ihåg saker betydligt bättre när jag skriver för hand till exempel, tror att det är något med handens rörelse som går direkt till hjärnan (egen teori)… Väldigt vackra bilder! Så söt hon är.
Vi hade välskrivning i skolan minns jag, plitade flitigt på de smala raderna. I vuxen ålder har jag kvar flytet när jag skriver, minus allt det snirkliga runt bokstäverna. Får ofta komplimanger för min handstil, att den är väldigt läslig osv. Kan tycka det är bra att man lär sig skriva ordentligt för hand eftersom det finns tillfällen när tekniken varken finns att tillgå eller passar. Att ta del av någons föreläsningsanteckningar och kunna läsa dem idag är som att spela på lotto...
/Anna
Jag uppskattar personligen disciplinen i den franska skolan, men det är ju också för att det är ett system som passar min dotter völdigt väl. Hon utvecklas massor, och kräver dessutom mer och mer av detta. Men det finns barn som, som man säger, inte passar in i formen på samma sätt.
Och jag antecknar också en del på möten, men sen gäller det att jag renskriver på en gång, låter jag det gå ett par dagar har jag inte en chans att se vad jag skrivit, haha.
Skicka en kommentar