Shaky just nu. På måndag ska vi till advokat för att skriva på papper. Har sagt upp kontraktet på lägenheten idag. Har blanketten till skatteverket för namnbyte i ett kuvert på skrivbordet.
Jag vet nu att det krävs att man sätter hjulen i rullning även om man inte riktigt vet hur det slutar.
Men man behöver inte veta hur det slutar. Det räcker att lita på att man landar på fötterna igen.
Det är allt man behöver veta för att våga släppa taget.
Quote of the day mellan jordnötter och choklad (kanske Buddha, kanske någon annan):
Accept what is. Let go of what was. And have faith in what will be.
(Det första är nödvändigt, det andra är det svåraste, det tredje öppnar dörrar du inte visste fanns).
Katter som jag landar på fötterna.
Jag. Landar. På. Fötterna.
Landar. Eventuellt med en duns, och lite tilltufsad.
Men först, falla fritt. Komma fri.
21 kommentarer:
Jag vet inte om jag skulle släppa ett så snyggt efternamn, särskilt om ungarna också har det. Fast Sara Skog är ju också snyggt om det nu blir till det. Flyttar du eller skriver ni över lägenheten på dig? Håll nu stadigt i pennan, du har snart landat i allt. Kram, Maria i Norrbotten
Lycka till!
Har C flyttat till Medelhavet?
Tror det blir skönt för dig med ny lägenhet. Din egen.
Jag tror också på det. Att bara ta ett djupt andetag, blunda och börja gå. Hela tiden lita på att man kommer till något bra. Se målet och lita på att vägen man går leder dit, oavsett hur verkligheten ser ut omkring en just för tillfället. En dag är man där.
Jag tror på dig!
De sista raderna "Men först, falla fritt. Komma fri." Mycket hoppingivande ord!
Vad gäller efternamnet så är det en så stark symbolhandling att lämna tillbaka ett namn och leta upp sitt gamla.
Men visst, smulorna har ju inte mitt flicknamn.
Hur som helst, i Frankrike byter man liksom aldrig riktigt bort sitt flicknamn, det ska med på alla blanketter och papper, och jag läste precis att när man sedan skiljer sig så tas makens namn bort automatiskt eftersom man vanligtvis är "Sara Skog Olsson mariée Thibault."
Det verkar bli så för alla oavsett om man vill eller inte. ;)
Men detta gäller inte mig eftersom jag i samband med giftermålet BYTTE namn i Sverige.
Känslan av eget efter en lång separation. Att hitta hem. Fantastiskt! Allt som man kan välja, eller välja bort för eget behag och barnen...
Lycka till
Josefin
Idag firas Buddhas födelsedag här och de orden är en bra måttstock tycker jag. Jobbigt att bryta upp så och speciellt från ett namn som varit du så länge. Men också skön nystart, nu är du ju du igen.
Stor kram till dig!
Kramar från London!
Stegen måste tas. Även om man vinglar till ibland och tar något steg tillbaka så har du korrigerat din kompass.
Hoppas du hittat en ny bostad som ni kan fylla med god energi.
You go girl!!!
Kramar från Rom/Stockholm
Att man faller fritt är bara att acceptera. Gör man det är det lättare att se marken och vända sig till rätt köl när man brakar i botten. Lättare att ta sig upp lite mjukare då! <3
Nödvändigt och modigt! Jag är också nyfiken på hur det blir med lägenhet nu. När jag separerade för länge sedan så var just det med egen lägenhet så fantastiskt skönt. Har du någon ny på gång?
Heja!
Åh, det kommer att bli så SÅ bra. Det är tufft, det gör ont, det kommer tårar, längtan och gnagande tvivel. Men du VET att det är rätt och befrielsen... den överträffar det mesta.
Nu när jag verkligen har landat i mitt eget hem, nio månader efter separationen, är jag så ofattbart lugn inuti. Som att stormen har lagt sig och båten kan guppa vidare. Kanske till och med att jag vågar börja ro... Det kommer du också att göra, och du kommer stråla som ingen sett dig tidigare - det är jag övertygad om. KRAM!
keep on going girl!!
du är pâ rätt väg och det gäller bara att ta ett steg i taget.
Du courage!!
lyssna pâ den här, den är bra pepp!!
https://www.youtube.com/watch?v=kqqxcXb4DOU&feature=kp
Jag är så glad att du är tillbaka! Jag är så glad att du har alla möjligheter framöver! Jag är så glad över att du kommer att vara lycklig och tacksam trots detta smärtsamma, om några år.
Jag och en f.d. sarkastisk och mindre bra chef till mig samt några andra kollegor, satt och pratade om vad livet kan komma med.
Cina: Jag har alltid sån tur!
Chef: Tur!? Du har väl inte tur! Du är ju för fan SKILD!
Cina: Ja, och det är väl en jävla tur det!
Och 10 år senare var jag inte bara skild utan också änka. Och nu, 5 år senare ändå, tänker jag om mig själv; Jag har alltid sån tur!
Livet är härligt, and for those who are in doubt; It will be.
Många kramar
Det som är fantastiskt nu är att det onda och jobbiga är borta (antar att sorgeprocess och ilska hade sin tid), nu är det det praktiska som gäller.
Och jag är mer och mer sugen på att (även om det innebär mer jobb och krånglig flytt) hitta MITT EGET hemma istället för at stanna i en lägenhet jag ändå inte är helt tokig i.
Och som Rebecca säger... Det där ofattbara lugnet. Det om något är ett tecken på att man är på rätt väg.
Men för att svara konkret på en konkret fråga: Nej, jag har ingen lägenhet på gång. Men från och med... typ... nu så har jag 3 månader på mig att hitta en.
Gaaaaaaaah! ;)
Kommer C att bo i närheten av er eller ska han stanna i Montpeiller? Hur ska det bli för barnen, ska de bo växelvis hos er?
När jag separerade hade jag ett citat av Dag Hammarskjöld som mantra:
Mot det förgångna: tack,
till det kommande: ja!
All lycka!
Skicka en kommentar