måndag 17 augusti 2009

Så skimrande var aldrig havet och stranden aldrig så befriande

Så skimrande var aldrig havet som när man vet att man ser det för sista gången... på ett tag. Jag som har längtat efter Sverige tittar på vattnet, de mogna persikorna på marknaden, njuter av 35° värme för fullt. Eftersom jag vet att jag står inför en smärre köldchock och inte får se mitt Medelhav på länge...
Så skimrande är aldrig någonting som när man vet att man är på väg ifrån det. Och stranden aldrig så befriande som när man återser den efter ett tags bortavaro. Kanske.

6 kommentarer:

Erica sa...

Ja, visst är det ofta så. Någonstans är det bra att njuta av nu, men jag har inte riktigt klurat ut hur ännu. De finns de som säger att bara man vet varför så klarar man hur. Men det funkar inte riktigt för mig ännu. Men det kommer kanske :-)

Kristina sa...

Men lite svampskog och mörka höstkvällar i Sverige kan också vara mysigt, om det bara är för ett par veckor. Kanske?

Anonym sa...

Det är klart att det är!

Mia :)

Anonym sa...

Njut för det är nog lite höst i luften härhemma :) Maria i nb

Anonym sa...

Det är ju det som är så skönt; Borta bra men hemma bäst - fast man inser det bara när man är just Borta; att Hemmet är så bra!


"Man saknar inte kossan förrän båset är tomt"

Det är så skönt att få åka bort, för att få sakna vardagen, för att få längta hem, för att inse hur sjukt bra man har det Hemma.
När man är hemma så syns det inte, det märks inte.
Så resor är bra.

/ Angelica

Sara sa...

Erica: Det svåraste som finna, att sluta älta eller oroa sig..

Kristina: Ja, här var det verkligen höst! Brr!

Mia: Ja!

Maria: Det vill jag lova...

Angelica: Precis så är det!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...