Sockergrynet som verkar ha samlat krafter (the magic of antibiotika) hade precis sönder mitt vackra armband i kinesisk jade.
Sedan kommer hon och ser uppriktigt bekymrad ut, med armbandsresterna i handen och säger: Cassé. Cassé.*
Och mamman med det dåliga samvetet säger att det inte gör någonting.
*Trasigt, trasigt. Ett användbart ord hon har lärt sig på dagis.
3 kommentarer:
det har aldrig funnits en perfekt förälder, Sara, du duger bra.
Jag läste båda inläggen (den andra om öroninflammationen) och måste återigen ge dig så mycket cred för att du orkar och är modig nog att dela med dig. Jag har själv inga barn så kan inte ge råd. (Även om jag vill så känner jag inte riktigt att jag har rätt till det) Men att du skriver om det på ett så utelämnat sätt tyder ändå på hur du kämpar så bra. Bon courage!!!
Mina tulpaner som jag satte i höstas har fått knoppar. Snart snart snart skulle jag njuta av härliga rosa tulpaner.
3-åringen tog nyss bort knopparna och bröt av bladen på de små stackarna. I det ögonblicket jag såg förstod vad som hänt ville jag gråta och låta ungen bo i carporten resten av sommaren.
Jag blir galen på cassé cassé cassé.
Kanske behöver jag sova en stund, jag med...
Skicka en kommentar