Det här med lekparker.
Jag vet inte hur det är hos er, men i Frankrike är lekparkerna småbarnsföräldrarnas motsvarighet till barhäng. Verkligen. Till och med mina allra mest singliga vänner har insett det, och brukar komma förbi parken när jag är där "för att hänga lite med mig" (Läs: Spana på snygg-papporna). Detta gäller även min vän S, som tidigare hävdat att "playgrounds make me uneasy. They're just so... full of kids".
Hon har kommit över det.
I min lekpark flirtas det som tusan.
Okej. Lekparkshäng, så funkar det:
Man släpper ungarna lösa i mitten.
Man placerar sig på en av bänkarna runt omkring.
Man drar på sig solbrillorna för att snegla inkognito (även om uppenbart stirrande också verkar vara okej, men ni vet, vi föredrar den raffinerade stilen).
Man pratar (eller låtsas prata) i sin i-phone.
Man låtsas hålla ett öga på sina bambini.
Man spänner sina biceps lite extra när man lyfter upp lille Marc-Antoine i rutschkanan (les hommes).
Man slänger lite extra med håret när man skäller på Lily-Rose som duschat sig i dricksvattenkranen (les femmes).
Man blir bjuden på kaffe av någon.
Man snackar kids.
Och det är det här som jag kanske inte begrep från början. Men jag misstänker att alla dessa gånger jag varit artig och intresserad av någon annans barn och frågat a) Jaha, hur många tänder har han? b) Vattkopporna, har hon haft det? c) Vilken pediater har ni? så kanske det tolkas som världens pick-up lines i den här parallella lekparksvärlden.
Jag var ju debutant, men inser att man kanske ska passa sig för att begeistrat utbrista "Oh, il est troooop chou!" när det kan tolkas som "Kommer du hit ofta?"
Inte konstigt att mina girlfriends ringer för att säga Sara, är du i parken i eftermiddag? Jag kommer förbi efter jobbet för att leka lite med dig och Véra!
Jo, just det. "Leka med mig och Véra".
Och mitt intresse i det här är givetvis enbart socio-etnologiskt och vetenskapligt.
7 kommentarer:
Måste vara ett sydeuropeiskt fenomen, i Norden intar vi iskall tystnad med ett möjligt undantag för ett frammumlat "hej".
Ha ha ha! Tack för tokskratt ;-D Jag har aldrig varit med om detta fenomen här i Sverige.
Jag har tre barn och lekparkerna har alltid varit min mardröm. De franska, däremot, verkar vara betydligt mer upplyftande... ;)
/Sara
Vet inte om det spanas så myckwt här, men skulle nog tro att det sker en hel del. Men eftersom jag aldrig kunnat eller förstått mig på flörtandets konst, ser jag inte ens sådant som händer under näsan på mig.
Jag känner mig snarare ofta utstirrad eftersom jag har så många bar med mig; folk tittar och bli ofta förvånade över att "alla är mina".
Låter otroligt spännande, i varje fall. Fortsätt rapportera!
Det är ju underbart!
Här står man mest och spanar in vad barnen och föräldrarna har på sig. det är ju viktigt att ha rätt märkesgrejer på sig tydligen. Vad sägs om Nudie-jeans och Ralph Lauren-tröja på en 20-månaders bebis? ;)
ASG! Här pratas det också mycket på lekplatserna, och överallt annars för den delen. Men inte av flirtiga anledningar, utan helt enkelt för att irländarna är tvångsmässiga pratare...
Kristina; JAg fick uppleva det där pâ en lekpark i stockholm. Och kände mig lite dum med mitt ihärdiga small talk.
Erica; Synd. ;)
Sara; Jag är övertygad om det. En anledning att gå dit, liksom?
Annika; Ah. Med 4 bambini att hålla koll påkanske man inte hinner med så mycket flirtande?
Ingela; Här är det tyvÄrr också märkeshysteri från blöjåldern...
Annai; Haha, men det är ju trevligt ändå! ALla kan inte vara latinos? ;)
Skicka en kommentar