Kommer ni ihåg det här? Den rafflande historien med gravidmage och navelpiercing?
Och hur det gick sedan med sagda navel?
Den där piercingen växte dessutom igen. Efter tolv år så gick det på ett kick.
Min idé nu är att åter-pierca naveln och trycka dit en stor diamant eller något bara för att dölja min navel.
Men. Jag är skiträdd för att det ska göra ont. Och då har jag ändå fött barn i 26 timmar. Ologiskt. Jag skulle tro att min smärttröskel fluktuerar rätt kraftigt.
3 kommentarer:
Hej Sara!
Jag vill mest bara tack för en helt ljuvlig blogg:)
Jag hittade den förra sommaren, och under lugna stunder på kontoret så lusläste jag bloggen from the beginning to end:)
Jag har en ny drömresedestination nu, och det är ju givetvis Korsika;)
Tack för otroligt underhållande och givande läsning:)
Hälsningar/Johanna
Johanna; Oj, vilken komplimang! Tack... och roligt att du tittat in!
hahaha! baby, du kommer att klara piercingen hur bra som helst. efter 26 timmar av förlossningen klarar man vad som helst.
Skicka en kommentar