Planen: Tidig läggning av Grynet.
Glas vin på balkongen.
Trevlig middag - omelett på korsikansk brucciu, och så prata om allt vi inte hunnit prata om. Eller kanske till och med strunta i det, och bara prata om annat, bara tramsa och skratta.
Verkligheten: Grynet kräks ner sig, mig, lägenheten, sängen, sovrummet, allt, allt, allt (Tål hon inte mjölken?). Nytt bad, kvällens andra. Ny pyjamas. Kvällens tredje. Nya sängkläder i hennes säng, i vår. Ny läggning.
Glas vin på balkongen? Nix, regnet, mina vänner, regnet. Stora tunga droppar på all uthängd vittvätt. Sedan: Min arm, min hand, mina tankar någon helt annanstans, men inte här just nu, tankarna någon annanstans, händerna någon annanstans, och flaskan med Touraine (oh den där vackra färgen som jag beundrar, mörkt röd, drar mot lila, blå. Mörkt, rött vin.) Sitter fint i den handtuftade, vita. Och i min nedkräkta vita blus.
Mea culpa. Mitt fel. C himlar med ögonen och biter sig i tungan för att inte säga att han kunde se det hända redan innan jag gjorde det. Så typiskt.
Det tog lite udden av kvällen. Allt det där. Och så synd när förskjutningen mellan dröm och verklighet blir för stor. Jäkla synd på vinet också, förresten.
4 kommentarer:
Oj, vilken tråkig kväll... Hoppas morgondagen blir bättre!!
Näe. Hoppas sjuklingen snart är pigg igen. Och att fläcken (fläckarna) går bort. ;)
Och denna beskrivning av en småbarnsmammas glamorösa verklighet får mig bara att tänka på en sak - om man skulle ta och köpa lite vitt vin till kvällens middag... ;)
Aj då. Bara att suga upp vinet ur tyget! ;)
Hoppas Grynet mår bättre snart!
Skicka en kommentar