Slip into something more uncomfortable

Ni vet. Man känner sig så där... Så där. Ful, glåmig, trött, svullen (sömnbrist skapar sockersug) och bara förbannat osnygg.
Och det värsta man kan göra är att ge efter för det där. Gå ut i tischan man sov i, skippa hårtvätten en dag till för att man inte orkar, och inte orka leta reda på ögonen i det där trötta ansiktet (Jo, visst skulle det sitta ett par ögon här? Men ska de verkligen vara så där små? Och blå undertill?) för att kleta dit lite mascara som ska skapa illusisonen av en vaken blick. Eller bara blick, kort och gott.
Det bästa är att ta på sig ett sådant där plagg som är ens bästa vän. Som liksom gör oss snyggare och som dessutom får oss att känna oss tryggare.
Jag har tre.

1.En svart tröja med kimonoärmar, lös i modellen men åtsmitande kring höfterna. Den är så förlåtande, mjuk, välvillig och kravlös. Den lägger armarna kring mig och säger att allt är okej, att allt blir bra. En räddare i nöden (ligger just nu nerspydd i tvättkorgen).

2. Mina benettonjeans. En lovestory som gör att jag aldrig kommer att älska ett par andra jeans. Inga andra jeans känns rätt. De är åtsmitande men utan stretch, de håller in där de ska, lyfter där det ska lyftas och smiter åt där det är snyggt. Just nu: I tvättkorgen.

Så trean. Nummer 3. Min Sophia Loren-kjol. Alltså, jag har ingenting gemensamt med Sophia Loren. Men den här kjolen får mig att känna mig lite så. Jag som inte har någon midja att tala om ser både kurvig och nätt ut i den. Den är dessutom så elegant, så tjusig att jag känner mig glamourös, och ljusår från tvättkorgar, väntrum och lägenhetskaos.
Men visst, med trean har jag ett lite mer komplicerat förhållande. Det krävs två personer för att få upp dragkedjan i ryggen (men man får getingmidja sedan) och jag har svårt att sitta, äta och gå i trappor när jag har glidit (i ordets vidaste bemärkelse) i den. Däremot kan man gärna stå och hänga mot en balustrad med ett par palmer i bakgrunden.
Och idag tror jag att jag kan behöva en glamourmässig pick-me-up.