En neurotisk tjej jag känner (rätt bra, faktiskt) säger till en man i sin omedelbara närhet:- Nä. Jag skulle nog behöva botox i pannan. Minst.
Han:
- Då skiljer jag mig.
Men ni vet, här i Frankrike är allt sådant där rätt inne. Man botoxar pannan på lunchrasten, och fyller på läpparna med jämna mellanrum. Fast ibland ser jag bara alla dessa bedrövligt lyfta tanter med stela ansikten och utslätade drag. Avmagrade äldre damer med tydligt markerade revben, alldeles för stora, platta munnar och sillikonbröst som tennisbollar.
Och tänker att det är okej så här.
5 kommentarer:
(trycker på gilla-knappen)
Du är förresten skitfin hela tiden, ba' så du vet.
Man får väl göra som man vill, MEN jag tycker att det är skittrist. Och skittrista signalen man skickar till sina barn när man gör om sig på olika sätt. Hur förklarar man för en 14-årig dotter att hon ska vara nöjd med sin kropp om man själv gjort om sin? Bara undrar...
Botox används för att lindra spasmer hos personer med cp-skada. Där gör den nytta.
Skilsmässa eller botox rätt enkelt val? Fast du kanske anar att du kan övertala, och mâste fundera vad du vill ändâ? Vanligare och vanligare blir det även denna sidan av atlanten that's for sure... Grejen är den att jag fulkomligt älskar den naturligare looken (tänk ABBA videor typ jämfört med dagens vilken kändis som helst tom dem ser sjukt naturliga ut under sminket jämfört med i dag -är det inte lite charmigt?) och gamla människors rynkor. Jag har alltid velat bli ett brunt russin med kritvita testar och plirande glada ögon, smal med käpp och stora kläder. Jag vet inget sötare än söta tanter... I Paris har dem chanelväska... coolt... Synd bara att man ska igenom 50-60 först innan blir en förhoppningsvis söt tant?
Jag har testat botox i pannan och fick bort en trist vertikal rynka mellan ögonbrynen och en horisontell rynka i pannan. Blev slät och fin och inte det minsta stel. Huvudvärken släppte också. Nåja, man gör som man vill :)
Skrallan: Oh. Tack. Vad snällt!
Freedom: Ja, jag tycker nog ocksâ som du!
Anonym: Hmmm... Man mâste ju fundera. ;)
Ingela: Ja, man gör ju det. Och det är ett irritationsmoment, men ändâ vore det ju fint om man kunde acceptera sig som man är.
Skicka en kommentar