Jag pratade med kvinnan som är någon sorts mentor, någon sorts rådgivare.
Jag kom med alla mina tusen ursäkter, omständigheter, mina verbala invändningar:
- Jag vill ha garantier!
Hon - bakom sina stålbågade glasögon - ler inte ens.
- Livet, ma belle, ger aldrig några garantier. Inte för något.
Och jag sade att jag var rädd för att kasta mig ut i det okända, rädd att kasta mig ut i tomma intet. Utan garantier.
Hon - tog av sig sina stålbågade och spärrade ögonen i mig.
- Har du någon annan väg att ta? Som jag ser det har du inget val.
Hmpf. Besvärligt med människor som inte bara säger det man vill höra och som låter en sitta där och vara trygg och bekväm.
2 kommentarer:
Borde förbjudas :-)
Jag är också rädd att kasta mig ut i det otrygga, utan garantier...därför fullföljer jag aldrig något utan hoppar hela tiden på nya tåg, utan slutstation liksom. Vilket får min omgivning till att tycka att det är så roligt att skojja om mig: "vad ska hon nu hitta på i höst?"
Men jag är i alla fall mamma till fyra fina, och fru till en fin man ;)
Skicka en kommentar