Det finns en grej som gör mig utom mig, och det kanske beror på att jag bott utomlands för länge och ändrat vanor och synsätt.Det är när man går ut med några vänner eller bekanta och tar ett par glas vin, eller äter middag.
I Frankrike är det så här, att om det gäller några glas vin, så tar någon vanligtvis notan, och nästa gång är det någon annan som tar den. Oavsett vem som druckit vad.
Inga Men jag drack ju en öl och ett glas vin kostar ju tio kronor mer, så då tar jag tillbaka tio kronor och så lämnar vi ingen dricks.
Och gäller det en middag så rundar man av uppåt och så delar man. Men rakt av. Är man fyra personer och notan är på 192 euro så säger man tvåhundra och så delar man det på fyra. Man börjar inte räkna på vem som egentligen åt vad och vem som inte drack vin, eller vem som faktiskt inte hade kaffe och ska betala femton kronor mindre än de andra och som dessutom inte hade någon efterrätt.
Det där på öret räknandet. Det gör mig utom mig. Var kommer det ifrån? Finns det andra länder där man bär sig åt så?
I de länder jag bott för utom Sverige är folk snarare beredda att slåss för att faktiskt få betala och bjuda de andra. Det har aldrig hänt mig i Sverige att någon smiter iväg innan man ätit färdigt för att faktiskt få vara den som betalar, utan att diskutera saken.
Hur är det hos er?
27 kommentarer:
Pà Sicilien fàr jag slàss med nàbbar och klor fòr att fà betala. Har bòrjat kòra med toa-tricket, dvs. gàr pà toa innan alla àtit klart och betalar pàvàg tillbaka till bordet. I Sverige tar man upp miniràknaren i mobilen = pinsamt!
Samma nàr fòretag kommer hit pà besòk, dà bjuder leverantòrerna pà hotell och mat etc. Nàr vi àker till Sverige hàmtar de inte ens upp oss fràn flygplatsen. Pinsamt!
Johanna, jag tycker också att det är pinsamt. I synnerhet när man är ett blandat sällskap och fransmän, amerikaner och asiater häpet stirrar på svenskarna som sitter och räknar efter så att de inte ska få betala för mycket...
Hm, vi är nog lite småsnåla, vi svenskar...fast här där jag bor går vi sällan ut och äter i stora gäng, istället turas vi om och bjuder hem varandra på mat och dryck...
Och tvålarnas doft, i ditt förra inlägg, ja, jag kunde riktigt känna den.
Kram!
Hola,
I Madrid funkar det likadant...man delar rakt av för det mesta om man äter middag. Är man ett jättestort gäng som skall ut och festa tillsammans, sa brukar man lägga en pott "bote" där alla lägger samma summa. Detta brukar göras för att undvika att de individer ("cara dura", hart ansikte, dvs fräck) som aldrig bjuder pa en barrunda ej kan smita undan som vanligt! ;-) De flesta slass om att fa betala under vanliga middagar och det är klassiskt med toa-tricket.
Saludos desde Madrid,
La Madrileña
Jag håller med! Om det inte är enorm skillnad på vad man har ätit så fattar jag inte poängen. Här räknas det inte heller på några ören, det delas rakt av. Och bjuds ofta.
Men det kanske är som Helen säger, att den där gå ut och äta-kulturen inte riktigt finns på samma sätt i Sverige.
Håller med, skämskudde när folk ska börja räkna kronor. Smart att avrunda uppåt först, dock! Det har jag aldrig tänkt på att man kan göra, då blir det inte som alltid annars att tre lägger dricks och den fjärde struntar i det. Lättare att räkna, dessutom.
*älskar bilden*
Förresten, vad använder du för kamera? Dina bilder är alltid så bra.
Jag vet inte, jag som ända till förra sommaren var i Sverige och ofta gick ut och åt har aldrig råkat ut för det där räknandet. Jag vet inte var det förekommer? Inte bland mina vänner och kolleger i alla fall. Delar man så delar man rakt av och ofta turas man om precis som du beskriver. Räknade gjorde vi i tonåren, men jag har inte sett till det på en femton år åtminstone. Tror det är på väg bort åtminstone i Stockholm.
Här i Kanada där jag bor nu är det faktiskt ännu vanligare med delad nota. På restaurang om man är större sällskap, typ två familjer, delar de helt automatiskt på notan, de registrerar alltså två olika notor i systemet. Och var och en betalar för sin familj och ger sin egen dricks. Det är inget som någon ens höjer på ögonbrynen över. Man får säga till speciellt om man bara vill ha en nota.
Förresten, borde ju ha lärt mig nu. Ska förtydliga. Detta gäller _i Quebec-provinsen_. Att allt är annorlunda i Quebec har jag lärt mig the hard way så jag ska inte generalisera och säga att detta gäller i Kanada för det har jag ingen aning om efter mitt enda besök i Ontario. Kanada är så jättejättestort och kulturellt är Quebec mycket avvikande.
Låter ganska härligt och avslappnat, om det är en vana så tror jag nog ingen utnyttjar systemet. Men så klart finns det en person som lägger på extra när någon annan ska äta är ju det lite irriterande kanske..
Ha en fin dag!
Engelsmän kan ju vara lite som svenskar, och räknar, men de flesta delar ju notan rätt av.
Dock minns jag hur jobbigt det var när jag var pank och var ute och åt med vänner och typ bara tog en förrätt och drack vatten. Och så kommer notan och den delas rätt av och så får man antingen sitta där och svälja, eller känna sig dum och mumla, "ehm, kanske jag skulle kunna få betala lite mindre?"
Jag känner precis som du. En runda öl köper man på Irland, och man får slåss om att få betala. I Brasilien har jag aldrig fått betala. Man splittar på antal sällskap eller så tar en hela notan.
Vi borde få det att verka självklart i svenska kretsar att det är så man gör, så kanske någon nappar?
I Belgrad gör vi som på Korsika och inte som i Sverige. Det är skönt. Fast jag tycker mig märka att folk i Sverige är mer och mer benägna att bjuda, åtminstone när man går ut för att dricka drinkar/öl/vin. Det kan såklart ha att göra med att mina vänner tjänar mer pengar nu jämfört med för tio år sen.
På engelska heter det väl att "go Dutch" när man delar upp på kronan, så jag antar att holländarna gjort sig förtjänta av det uttrycket.
Var själv ute i Frankrike med ett gäng välbetalda svenska tjejkompisar och för mig var det otroligt pinsamt när notan kom och alla skulle veta exakt belopp och hålla på. De frågade om vi inte kunde få individuella notor för vårt sällskap på drygt tio personer....
Jag kan förstå att man gör så när man är fattiga studenter.... men annars känns det bara pinsamt snålt för mig.
Jag har också haft enorma problem att förklara betalfester för min franske man. Vi blev 'bjudna' på nyårsfest där alla skulle betala självkostnadspris för mat och dryck. Helt obegripligt för en fransman. Har man inte råd att bjuda på en fest så struntar man i att ha fest tycker han....
Återigen pinsamt med den där snålheten.... bland välbeställda svenska kompisar....
Detta tänkande är väl bekvämast, men kan också leda till att de som helt enkelt inte har råd sållas ut ur sällskapet. Själv är jag arbetslös expatriot, min man är tvungen att försörja oss båda än så länge, och är faktiskt TVUNGEN att agera snålt, be om nån billig sallad istället för en dyr stek de få gånger då jag går ut och äter med vänner. Jag ser det som mycket hänsynslöst om mitt sällskap kräver att notan delas jämt oavsett vad man ätit. Attityder som denna får mig att tänka att jag kanske inte alls borde gå ut och umgås på restaurang. Jag har helt enkelt inte råd att betala för andras dyra vanor, inte just nu. De välbärgade, arbetande med-ätarna borde kanske istället tänka att notan delas jämt mellan de som har råd att betala.
Jag håller med dig, det är oerhört pinsamt, särskilt när alla ätit ungefär samma sak... Men tror att det kommer mer och mer i Sverige, eller kanske bara i mina multi-kultikretsar...?
Här i Barcelona är det likadant, toatricket är en klassiker och ibland kan det tom bli lite taskig stämning om man motargumenterar om någon vill bjuda.
Tack för en fantastisk blogg!
Känner du till det spanska talesättet "hacerse el sueco"?? Det är EXAKT detta det handlar om. När notan kommer och man typ behöver gå på toa just då, eller börjar fumla med något så att man ska slippa dela... det är att "göra en svensk". Jag kan förvisso hålla med någon ovan om att det är helt okej när man är fattig student (menar, man kanske vill kunna gå med ut med sina rikare kompisar och kunna beställa bara en förrätt och dricka vatten för att man ändå vill vara social...).
Jag har dock bott både i Spanien och på Pueto Rico (USA) och i Spanien är det verkligen att dela notan rakt av, på Puerto Rico betalar man lite hipp som happ. Är man hemma hos nån där kan man bara öppna kylen och käka upp matlådor som man hade tänkt ha med sig till jobbet nästa dag, utan att fråga... Just det sista vande jag mig aldrig vid...
Just ja, ville även tillägga att det är ju viss skillnad ekonomiskt också att bjuda laget runt på öl. I södra spanien kostade det 100 spänn att bjuda tio pers på öl, i Sverige 500 spänn... men ändå - det värsta tycker jag är att bjuda folk på fest i Sverige och säga "ta med egen dricka". HATAR det! Nu är det inte så bland mina vänner jag umgås med mest, men ofta... Typ det bjuds på lite torra chips och sen är det "VEM FAN HAR SNOTT MIN ÖL FRÅN KYLEN?!" Bjuder man på fest, så ska man väl bjuda?! Det behöver ju inte vara 1o flaskor champagne, men lite bål, lite vinflaskor, några öl? Har man inte råd eller vett att bjussa på det kan man lika gärna skippa att ha fest!
I hear you sister! Småsnålt är ocharmigt och pinsamt. Jag tror som några andra som kommenterat att fenomenet "jag betalar bara mitt och inte ett öre extra och ingen dricks tänker jag lämna heller" är på väg bort i Stockholm, men lever och frodas nog i andra delar av landet. Och en och annan snålis hänger nog kvar i huvudstaden också...
Jo, i Finland händer det där också pinsamt ofta. Visst kan jag ha förståelse för att man ibland kan vilja betala bara för sig (är själv studerande, med vad det innebär för ekonomin). Men att räkna centar och sitta och kalkylera hit och dit är bara löjligt!
Har nyligen spenderat ett år i Berlin och där såg jag en incident som gjorde att JAG blev röd om öronen och ville sjunka genom jorden bara för att jag var nordbo. På Berlins förnämsta varuhus, KaDeWe, hade ett gäng medelålders damer precis ätit vid en lunchbar då en i sällskapet drar fram ett ANTECKNINGSBLOCK och börjar dividera om vem som betalt hur mycket för bussen, hur mycket inträdet till muséet var osv. och hur mycket var och en nu alltså ska betala. Mein Gott, så pinsamt.
Samma i sodra Italien - race om vem som ska betala. UUUUUnderbar bild!!!
Alltså, jag är väl rätt svensk. Men framförallt att jag ha rmärkt en sådan fruktansvärd snålhet bland vissa folk att det faktiskt inte funkar att jag betalar en gång – för jag kan inte räkna med att min kompis betalar nästa. Illa, som fan. Men med vissa funkar det såklart. Vi köper drinkar, då tar en av oss den första rundan, den andra nästa och så vidare.
Jag har ätit rätt mycket på restaurang med kompisar på sistone. När vi är färdiga och ska betala är det ofta väldigt smidigt att gå fram till baren och betala var för sig. Jag tror nästan oftast det blir så. Ofta har vi varit tio personer och då blir det lite magstarkt för en att ta notan. Men i vissa fall när vi ätit någorlunda jämnt har vi struntat i om någon käkat för tio kronor mer och så har en tagit notan och så splittar vi den på fyra, om man nu är fyra.
När man räknar på ören kan jag bli tokig, jag tycker det är fruktansvärt pinsamt. Sedan om jag ätit väldigt billigt för att jag inte har så mycket pengar, medan min bordsgranne ätit för oerhört mycket mer, så har jag kanske ingen lust att betala en massa.
Det skulle vara väldigt skönt att ha den mentaliteten att "jag betalar den här gången och så betalar någon annan en annan gång". Tyvärr har jag märkt att det inte funkar med alla. Svenskhet? Förmodligen.
haha! det är väl typiskt svenskt?! :) vi brukar dela notan rätt av (även fast det brukar vara lite svårt efter några cocktails.. ;)) o sen betalar man sin del!
Jag tycker faktiskt inte man kan jämföra Sverige med Spanien, Puerto Rico eller andra länder där det är betydligt billigare att äta ute. Jag skulle gärna bjuda alla mina kompisar på krogmiddag men det har jag inte råd med även om jag är en välbetald person. Däremot bjuder jag på fest hemma hos mig så är det självklart att jag bjuder på mat & dryck. Sen kan jag ju hålla med om att dela rakt av är det bekvämaste och "osnålaste" sättet och det känns som att i takt med att folk studerat klart och skaffat jobb så har det blivit så mer och mer.
Men en grej bara: Det verkar som om folk tycker att Frankrike är MYCKET billigare än Sverige när det handlar om att gå ut och äta. Det var nog såför några år sedan, men på Korsika till exempel är det omöjligt att hitta en lunch för under 10 euro (för en sallad eller pizza) och vill man gå ut och äta middag får man räkna med från 20-25 euro, utan vin. Är det så stor skillnad?
Frankrike kanske inte är blligare än Sverige att äta ute i (och jag skrev heller inte det landet) men det tror jag definitivt att Puerto Rico och Spanien är.
Skicka en kommentar