Jag är ju bara singelmamma veckovis då och då, när mitt barns far är på "kongress" och "arbetar".(Läs: Byter visitkort, käkar hotellfrulle, dunkar varandra i ryggen och dricker öl i skuggan.)
(Nej, jag är inte bitter.)
Men att vara ensam med ett barn är inte alls som att vara två. Man är så ägd.
Så förbannat ägd.
Så styrd av tider, av barnet. Man kan inte träna (hur gör singelföräldrar som alla dagar ska hämta, lämna, mata, läsa, leka, natta?), inte gå ut och dricka rosévin halva nätterna, inte bara pusta en timme.
Jag tror att det är tufft. Jag tror det.
Och nu menar jag givetvis inte att jag hellre springer på krogen än tillbringar kvalitetstid med min dotter. Det är inte alls så. Men ni vet hur det är, jag behöver inte ens fôrklara.
5 kommentarer:
DÅLIG MAMMA! Kan man ringa socialen på Korsika?
(jag försökte alltså vara lite humoristiskt ironisk). Svårt det där med ironi i textform.
PUSS
Du gòr ett superbra jobb. Hàrligt bild pà er! Ps: det med hotell blir tràkigt i làngden...;=)
Du har så rätt. Jag längtar ständigt helg efter att vara två på två. Och då har jag ändå mannen hemma de flesta kvällar i veckan (när inte han också byter visitkort och dricker drinkar på en mediebar någonstans i Sverige).
Peppe: lol
P.S Jag fattade. Eftersom det var du.
Johanna: Oh, jag skulle kunna tänka mig lite hotellvistelse! ;)
K: Men vi är inte bittra. ;)
Skicka en kommentar