September är fint, och kanske extra mycket så eftersom känslan av att sommaren håller på att glida oss ur händerna är så stark.Ett uns av krispighet i luften och jag är nere på knä i någon sorts förtidshöstmelankoli.
Den här hösten kommer att bära med sig minnen från alla andra höstar. Andra höstar någon annanstans.
Luft som doftar äpple, nattfrost och löv som skiftar färg så fort att man nästan kan se det med blotta ögat.
Men det där är i mitt huvud. Eller kanske inte i huvudet, snarare i... hjärtat? Magtrakten?
Medelhavet glittrar turkost som om ingenting hade hänt och solen kastar reflexer åt alla håll.
Ljuset, ljuset.
Det är avsaknaden av ljuset som drabbar mig mest. Det är därför jag inte alls vill höst.
Och på min ö i Medelhavet håller vi hösten borta en god stund till.
3 kommentarer:
det kan vara den största fördelen med att inte längre bo i Sverige. Att hösten inte kommer till Shanghai förrän i novemeber...
Vilken fin septembersöndag du verkar ha haft. Underbara bilder. Jag blir lite avundsjuk på din höst. Min höst är grå, lerig vindpinad och mörk. Inte riktigt än, men snart, och jag känner ocså att det glider mig ur händerna, det enkla livet, sommarlivet.
Sara: Oh, SHangahai, det får mig att drömma, drömma mig bort!
Hannah: Usch, ja, det är oundvikligt...
Skicka en kommentar