Jag har aldrig tagit det för givet att kunna få barn.
Jo, som yngre, innan jag ville ha barn. Tänkte att den dagen jag ville då skulle det funka.
Men inte sedan. Inte sedan jag insåg att det inte är en självklarhet. Inte sedan jag väntat, hoppats och längtat i 2 år på att bli gravid. Första gången. Och sedan samma väntan, längtan och hopp&hopplöshet i 2 år till, andra gången.
Jag är otroligt lycklig över min Véra, och över den bebis som är på väg.
Lycklig och tacksam eftersom jag vet att det långtifrån är så för alla.
Och att jag beklagar mig över streptokocker, urinvägsinfektioner, lilafärgade ben, foglossning och över att jag varken kan stå, gå eller sitta, det tar inte bort den lyckan eller tacksamheten.
Och om man aldrig skulle få vara ledsen över någonting, eller vara trött på att ha ont, på grund av att någon annan skulle ha det värre, då blir det ju jättekonstigt? Eller har jag fel?
19 kommentarer:
Du har inte fel. Man måste få lufta sina krämpor/problem ibland för att inte gå sönder. / Maria
Du har självklart helt rätt. Det är ingen som blir mer fertil av att du låtsas som att det enbart är en dans på rosor att vara gravid. Livet är inte rättvist, och om utgångspunkten är att enbart den som lider objektivt sett allra mest får uttala sig, så blir det en väldigt tyst värld.
Väldigt. Tyst.
Absolut helt ratt Sara, du delar bara med dig av dina erfarenheter (skrivna valdigt fint och engagerande!) Hoppas allt gar bra nu slutspurten!
Det är ju DIN blogg om DITT liv - du tvingar ingen att läsa juh :) Så fjantigt när folk verkar förvänta sig att man bloggar bara för att behaga andra. Hur personligt å intresseant vore det sen? Jag vet ju inte exakt vilken kommentar du syftar till, men kan tänka mig att det var nåt i stil med vad jag läste på denna mammablogg:
http://blogg.svt.se/ebba/2011/09/andra-perspektiv/#comments
Internet är tyvärr ett ultimat forum att ge utlopp för aggressioner och oberarbetade konflikter på utan att själv behöva stå till svars för det. Problemfri blir man alldrig som männsika; det är ju bara fint att dina vardagsbekymmer får innefatta gravidkrämpor eller småbarnsmamma-problem! Man kan inte styra sina känslor (som avundsjuka) alltid, men man kan undersöka var skon klämmer och sedan välja hur man uttrycker sig - det tycker jag gäller även internet. Så hoppas du inte tar åt dig, fortsätt blogga lika färggrant som förr Sara! H. En som kämpar med ofrivillig barnlöshet
Kära Sara!
För oss som kämpar med ofrivillig barnlöshet är din blogg en lisa och en glädje!
Tanti abbracci da Roma
Att vara gravid är (el. kan vara) fruktansvärt jobbigt till och från och du är såklart i din fulla rätt att klaga hur mycket du vill!
Det betyder ju inte att du inte är lycklig. Så onödigt och underligt med sådana kommentarer.
Jag såg kommentaren i inlägget innan och ville skriva något om det. Du har ju precis rätt. INGEN som bor i vårt samhälle bör i så fall klaga. Alltid finns det någon med större sorg, värre öde. Det är bra med perspektiv och i ditt fall finns det redan eftersom du har haft svårt att få barn. Om det svider att läsa om graviditets krämpor så ska man inte plåga sig med att läsa om dem tycker jag. Du gör som du vill här inne!
Helt rätt! Är man gravid får man klaga, det är inte alltid helt enkelt och jublande roligt att ha ett barn växande inom sig!
Håller med alla här ovanför. Om jag har jätteont i en tå, till exempel, så har jag ju inte mindre ont i min tå för att x antal barn i världen svälter ihjäl varje dag. Ursäkta den långsökta jämförelsen, men det är ju i den extremen man kan hamna om man inte tillåts tänka att allt är relativt. Var och en är sig själv närmast, och känner det hon/han känner.
/Eva
Nej Sara, du har helt rätt. Dessutom är det ju en del av din stil, de här lite ironiska eller sarkastiska betraktelserna och det är ju det som gör din blogg så underbar att läsa. Om man inte ser med lite humor på tillvaron så kommer den att bli väldigt trist. För oss har det inte varit en självklarhet att bli gravida men jag har aldrig tagit illa vid mig vid något du skrivit. Jag vet ju dessutom att du om någon inte har seglat fram på en räkmacka och inte tar saker och ting för givet. Fortsätt som du gör!
Personligen föredrar jag att läsa ärliga inlägg med lite "klag" än då allt är en dans på rosor! Bloggen är din och din ventilationskanal! Håller med det som skriva ovan om att isåfall borde ingen klaga på något i västvärlden...
Jag tror inte att det finns någon som följt din blogg ett tag som inte förstår hur mycket du längtat efter och hur glad du är över den här bebisen.
Klart man får klaga på sånt som är jobbigt!
?! Håller med de som talat innan. Såg att Ebba von Sydow i hennes blog också blivit ifrågasatt av någon som var ofrivilligt barnlös.
Du är den du är och jag gillar din blog för att du emellanåt kommer med små finurligheter. Så fortsätt du.
Själv är jag tacksam att mina kompisar och släkt har barn,så jag kan låna barnen ibland. Å lämna tillbaka dem välbehållna, om än ev. något sockerrusiga. Trivs i min roll som snälla tanten! :-)
Jag har precis fått min mens efter den 13:e hormonbehandlingen, det 9:e ägget och trots att jag mår för djävligt (hur tar man sig upp igen) så måste ni med barn få klaga på bråkiga barn, jobbiga graviditeter eller vad det nu kan vara..
För det har inget med att inte få barn att göra.
Sara, det klart att du har rätt. Hur mycket man än längtat så är det ingen dans på rosor att vara gravid. Och på sin blogg så måste man få skriva om det man har på hjärtat. Självklart så hade du inte uttryckt dig på samma sätt direkt till någon som kämpar förtvivlat att bilda familj.
Kramar till dig, kämpa på, snart är hon här!
Sara, det var säkert en troll. Hoppas allt går bra!!
Tyvärr har sånna typer av kommentarer fått mig att sluta "klaga" och istället bara skriva om rosa flufffluff (och det blir ju så tråkigt och ointressant i längden:() I slutet av min andra graviditet klagade jag varje dag över mina krämpor och grinade vissa kvällar för att hon hade värsta cirkusen i magen som gjorde ONT. Men samtidigt var jag överlycklig över bebisen i magen - SÅKLART!!!! och ingen krämpa i världen hade kunnat ta bort den känslan.
haha, det är ju helt galet! Säkert menade inte hon (jo, jag såg jag med) inget illa, utan är mest ledsen över sitt eget liv, men det slog mig att hon missat alla dina andra inlägg om kärlek, lycka, sockergrynet, förväntan m.m. Ingen går väl annars dagarna i ända och dansar på små lätta moln heller!
Tanken slog mig också att jag kanske skulle ta och börja klanka på alla par, sambos som gifta, som emellanåt gnäller över familjelivet - jag som ju är "ofrivilligt singel" ;) Det ni, nu går ingen säker för något längre
(obs! en skrivet med en stor portion ironi!)
Tack för kloka, fina kommentarer. Det är ju svårt det här. Jag klagar ju en del (men gör inte alla det?) trots att jag inser att jag är lyckligt lottad.
Att hantera barnlösa vänner när man själv ståtar med gravidmage var svårt tyckte jag i början, men sedan insåg jag att det inte hindrade dem från att vara glad för min skull.
Och âsa, helt rätt, man kan ju tänka så om precis allting... ;)
Skicka en kommentar