Onsdagarna med Sockergrynet. Helskotta, så mysigt. Vi promenerar, tittar på grejer. Jag låter tankarna vandra och hon surrar, fladdrar, glittrar kring mina ben som en lycklig fjäril.
Hon trillar ibland, när himlen blir intressantare att titta på än marken under hennes fötter. Vi blåser bort det onda, sjunger svenska sånger, blåser såpbubblor och springer efter dem. Och vi hittar saker. Min handväska är full med små fjädrar, stenar, snäckor och nedfallna höstlöv.
Har inte orkat möta upp med piffiga onsdagslediga mammor för ändlöst ointressanta konversationer och sjutusen café au lait och ungar klädda i IKKS junior som inte får smutsa ner sig.
Mammor med snygga brushings och soignerade apparenser, mammor med parfymerade våtservetter och transfettspäckade biscuits i väskan att trösta barnen med efter en välriktad fessée.
Orkar inte.
Vi gick vår egen väg, längs havet, längs gamla ringmuren, ner till hamnen.
Efter lunch har vi lekt, läst. Och bakat. Förstås. Det gör vi ofta.
Idag gjorde vi fransk äppelpaj. En sådan där tjusig med tjockt med crème pâtissière i botten, och tunna, tunna äppelskivor ovanpå.
Det var min crème pâtissière-debut, men det gick bra.
8 kommentarer:
Så himla mysigt det låter, Sara!
Fina Sara, jag blir lite sorgsen. Ibland känns det som du är så ensam men jag tror du kanske är lite av en stark ensamvarg och jag behöver inte oroa mig. Men ibland gör jag det lite ändå.
Je t'embrasse forte
Känner precis som du att det bara blir för mycket ibland med gouter som bara består av socker och barn som är så hårt hållna och blir puni och får en dask både här och där för inte så mycket egentligen. Min 8- åriga dotter talar gärna om för alla som vill lyssna att barnaga är förbjudet i hennes mammas hemland och att polisen kommer och hämtar människor som slår barn. Många gånger har jag också fått frågan om hur vi gör för att uppfostra våra barn om vi inte fysiskt bestraffar dom. Suck.
Det är fint att gå längs den vägen som man har lust till.. De där onsdagarna låter fina. Jag längtar alltid tills det är dags att hämta sonen på skolan.
Det låter himla mysigt. Och som att Vera får ena riktigt härliga onsdagar med mamma.
/Anna
Låter som en underbar dag och gud så god äppelpajen ser ut!
//Lapinette
Johanna: Det var det!
Mia: Jag har enormt mycket ensamvarg i mig. Trots att jag är väldigt social, också. Men jag värnar om min ensamhet... Sedan tycker jag att riktig vänskap tar tid att bygga upp och investera sig i, och här har jag kanske inte träffat rätt personer? Många bekanta, få nära.
Tillefiffen: Ja, och så tycker mammor att jag är psykorigid som inte vill proppa Véra full med socker strax innan middag, och konstig som förfäras av punitioner och fessées... Suck.
Maria: Jag vet, det är så mysigt!
Anna: Ja, och de måste liksom bli vikta helt till Véra.
Lapinette: Och vad fort den tog slut. :D
Rekker den høygravide å dele oppskrift før avreise fastlandet? Ser himmelsk ut!
Skicka en kommentar