Och sedan satt man där i soffan och liksom drog händerna genom sitt mjuka, chokladbruna hår, och skakade lite på huvudet (men försiktigt, för att inte förstöra frisyren) som i en schamporeklam.
Och barnet i mitt liv låg och snusade i en säng efter att vi läst 4 Alfons Âberg-böcker (Börjar hata Alfons. Och hans pappas fula tröja. Men Véra gillar, fast hon tycker att det är lite konstigt med gröt och allvädersstövlar och så tror hon att barnet som leker kurragömma och räknar med ansiktet mot väggen a été puni, men det är väl kulturellt, antar jag).
Och mannen i mitt liv jobbade till midnatt för att få ihop ett projekt innan deadline (börjar hata hans chef som tycker att det är okej att ringa klockan 22 en fredagkväll när man har supergod middag och en fru med skitsnyggt hår).
2 kommentarer:
japp,känner igen d där,chefer som ringer i tid o nutid o mailsignalen..MAILSIGNALEN! Vissa nätter går dom inte ens o lägger sej o bye-bye utlovade 9-5..Deadline..ja vill bara skjuta ordet!!!
Haha, eller hur?
Skicka en kommentar