Skräckslagen och ganska imponerad betraktar jag min nästan 3-åriga dotter som springer ut i vattnet, simmar hundsim det fortaste hon kan ut tills dess att hon inte alls bottnar längre. Där vänder hon och simmar in mot stranden igen. *hjärtat hoppar över ett slag*
Bäst att följa med, som lite life guard. När vattnet är 26° är det ett lovely jobb...
... och Sockergrynet tycker att det är prima att kunna åka på mammas rygg när hon blir trött. Den här bilden kallar jag fôr övrigt delfinungen och blåvalen.
5 kommentarer:
Tack! :)
Du får föresten sluta med de där bilderna, jag dööör snart av avundsjuka! Nästa år ska min fransman ta mig till Korsika, bannemej!
Ni lever mitt i en semester :)
Ni är så fina - du, magen och lilltjejen!
Asså, det ser så skönt ut!
Fantastisk du är, både underbar humor och en störtskön personlighet! Med en sån fin mama tror jag Véra klarar storkfrågan väldigt bra. Barn tycks ha en väldig förmåga att förstå mycket mer än vi tror.
Kram från snålblåsten i Svealand.
Skicka en kommentar