La rentrée.

Nämen, inte ska den här lilla skruttan börja skolan?
Redan?
Min primalreaktion: Svepa upp henne i famnen och aldrig släppa taget. Never ever. Inte ska hon iväg till en dum skola, med höga trappor och kanske dumma ungar och en magister och massa... dumma saker!
Storgrät en timme i morse.
Kanske inte just på grund av skolstarten idag. Kanske mer för att tiden går fort, för att min dotter är så obeskrivligt underbar, för att hon är så full av liv och lycka och glädje och energi och ilska och vilja.
För att hon snart är 3 år.